Experience before perception?

Saher Sidhom

Saher Sidhom


By saher sidhom, sahersidhom@googlemail.com

Question

Are experiences more effective in changing behaviour than other marketing approaches that aim to change perception?

Answer:

“Tell me and I’ll forget; show me and I may remember; involve me and I’ll understand.” Confucius 500 BC

Introduction

This is a paper in the response to the question: Are experiences more effective in changing behaviour? As I set out to answer this question, purely out of curiousity, I discovered many arguments in favour and these were from many diverse fields. However, they all seem to arrive at a similar conclusion. Yes experience by far is better and is more efficient at changing behaviour than the classical thinking of aiming to change people’s perceptions and attitudes first before they change behaviour.

The social argument. The rise of first hand culture reframing trust & talkability.

In the past a brand was seen as a ‘short cut’ to decision making. People chose a brand because they identified with it and it acted as the ultimate key to choice whether emotional or rational. Today, this job is largely performed by Google. People use other people’s experiences as a proxy for making choice. Driven by technology, distrust in brands and disappointment in authority in general. Online provides the sum of all human experience in any field and particularly for brands. This gives birth to what others have called first hand culture. People choose to make up their own minds based on first hand experiences, either their own, that of other people and or even the brand’s own staff in the case of service brands. The implication for brands in two words is that of talkability & trust. If the people who had an experience with the brand – any experience – report on it, rant about it or hopefully rave about it that experience will be recorded, tagged, rated, clouded and reviewed online. This live constantly updatable record of people’s experiences with the brand makes a brand utterly vulnerable to whatever is being said about it. In a world where your brand is what people say it is – no brand owner can stand by the sidelines and have a silent opinion or ‘no comment’ or at least offer a counter positive experience to address the volatile online public. And no, advertising cannot do this job anymore. But experiences can. Because they all end up online not the ads. It’s online where first opinion, second opinion, expert opinion and own opinion are instantly com-probable and converging. If a brand has failed to manage its total experience these opinions will be made for it, in it’s absence and mercilessly by anyone who cares to comment.

The neurological argument. How your brain changes after an experience.

A leading neurogenesis researcher and professor of psychology at Princeton University, Professor Elizabeth Gould identified a number of fundamental changes as a result of experiences. Most importantly the brain physically changes as a result of an experience or an interaction. In a way, it took over 2509 years for neuroscience to prove what Confucius said 500 years BC. The changes that Gould and other neuroscientists  have identified include the physical change in the structure of the brain as a result of an active experience that is rich in external stimuli. Essentially new neural clouds are created or re-organized. Ideas in the head or ‘perceptions’ of a brand in marketing speak are no more than neural clouds in people’s brains. Every time an individual interacts with said brand or product literally their brain structure is re-calibrated or the neural cloud re-organised adding or taking new neurons. And this according the Gould and et al is best done by getting the individual to ‘do’ something , experience it instead of just being exposed to it or told about it.

The psychological argument for experiences.

An interesting lesson to learn about experiences and the ‘doing’ mentality comes from psychology. In contemporary psychology the recipe is really simple for changing behaviour. From needing more confidence to dealing with a job interview. Change is at the centre of a three step loop. Think, feel & do. For individuals to make any change they need to either think the change, feel it or do it. Psychologists strongly recommend that one should not wait to think the right stuff or feel like they want to quit smoking for example, it’s all about taking action – no matter how small or large – but taking action is what kicks the do, think, feel loop into gear and in that order. Once a small step is taken then new thoughts and feelings will follow. ‘Doing something about it’ is exactly what people should do. This lesson is pertinent for brands working on strategies that aim to change thinking or feeling via image led advertising. It is no where near as effective as inspiring, as inviting as helping people to do something or have an experience. I found a brand that did this strategically, creatively and above all effectively.

The branding argument.

The award winning campaign by AMV for Sainsbury’s in the UK set the standard for putting changing behaviour instead of changing beliefs into branding perspective. Try Something New Today is one of the most successful campaigns that ditched the tired thinking of nagging people into thinking or feeling something towards the brand in order to change behaviour. What it did instead was to invite people directly to ‘try’ and act. It used the various marketing channels overall as opportunities to inspire people to act with a constant stream of ideas and tools to use and apply.

The behavioural economics “nudge” argument.

Interestingly enough economists have their own discipline when it comes to getting people to change behaviour. Thaler & Sunstein authors of Nudge claim that instead of trying to change attitudes it’s easier to help people make the right choices or the choices that they previously found difficult by giving them a “choice architecture” that serves them the right option first and making it easy to act upon it. Almost without having to think about it. For example if you are trying to get people to eat healthily or to stop over indulging, providing them with healthy food as the first choice in the canteen  counter you are then guiding (nudging) them towards the preferred option. Another example is if you want them to eat less give them smaller plates. These are small examples but the thinking is actually quite profound. By getting people to have the ‘right’ kind of experience they build a ‘capability’ for the desired behaviour which later becomes the attitude they need to adopt. Maybe marketers can learn a thing or two from economists by starting with the behaviour first before the attitude.

The existentialist philosopher’s argument.

Needless to say there is a whole branch of philosophy dedicated to the do not say thinking. Sartre famously said once “to be is to do”. True existentialists never wish they are something else, they will it. They actively strive to change themselves by action and exercising their freedom to choose. Modern existentialism a la Sartre and De Beauvoir was born out of a basic and fundamental need to challenge the status quo and refusing to excuse oneself from taking action (& responsibility). Sartre was deeply motivated by fighting the Nazi Germans who were occupying Paris at the time and De Beauvoir by her refusal to submit to the expected and typical bourgeois behaviour of a lady of her breeding. The essential thing that we can learn from brand existentialism – if I may call it that – is that the ultimate truths are not those that we see elaborately expressed in ads but in the actions the brand takes and makes people take with it. Ads should never be an excuse for in-action.

The marketing argument. Experiences are a platform not an add on.

Most marketing campaigns use experiential & digital as an ‘add-on’ an event that somehow goes with the theme of the ad campaign. In most cases it’s simply no more than a tactical or a sales promotion exercise. This is old thinking. Experiences when placed at the core of the campaign become the most demonstrable way of brand values, it’s shared passions with it’s audiences and the best opportunity to show commitment to consumer. When Nike ‘did’ the Human Race the event was at the centre  of the campaign not the ads. The ads merely reported on it.
Experience in digital is even more essential for brands. A recent report (FEED 2009) identified that 65% of U.S. consumers report a digital experience changing their perception about a brand (either positively or negatively) and 97% of that group report that the same experience ultimately influenced whether or not they went on to purchase a product from that brand. Experiences are essentially contexts where the brand ‘behaves’ lives up to it’s core idea by doing things and of-course ‘delivers’. They are the embodiment of the brand values and ethos for example the Innocent Fruitstock, Nike + and the Red Bull Air Race.
In these examples experiential plays two key roles: primarily becoming a platform to build several stories or campaigns around. The Red Bull Air Race is an international spectacular touring event. When Red Bull comes to town planes fly under public bridges upside down. This sort of spectacle builds content to be distributed across multi-platform broadcasting channels from t.v. to You Tube.
Secondly, it also provides activation opportunities instore and beyond. An experience is more effective because the people who have it are 70% more likely to talk about it to friends than simply those watching a t.v. ad. And talkability eventually builds up and filters to the internet. Essentially not everybody have to have the experience but everybody can and does know about it.

Many arguments same conclusion.

There are diverse arguments for why experiences and doing are better for changing perceptions. The simple truth is that the total experience of a brand is no longer individual but collective and that experience is recorded, rated, reviewed and ranted about online – live. If a brand fails to manage it’s total experience then it’s simply open for whatever opinion might be voiced online. The cursory glance at the value of experiences outlined in this paper I hope is clear, varied and powerful.
From neuroscience to psychology, from branding to economics from philosophy to ancient wisdom nothing could be clearer. Even looking at brands that put experience at the core of their marketing such as Nike, Red Bull, Sainsbury’s, Innocent not to mention a plethora of digital brands from google, amazon to facebook that hardly spent a penny in advertising to succeed – they today are pure experiences and their success is indisputable on anybody’s measure.

We should ditch or seriously re-evaluate archaic communication & brand thinking.

Take AIDA for example: ‘action’ happens to be the last word in that model. I hope after reading this paper you have realised the fallacy of such a model that still in 2009 – 138 years since it’s inception – still permeates marketing, advertising and media thinking like a bad virus. The case for reversing this model and starting with action or experience instead of three very expensive letters is I submit a far better and a more effective strategy.
Some of the changes outlined in this paper should also shift how we think about the concept of branding. As someone once said: branding only works on cattle. The brand onion has gone pear shaped. It’s no longer the set of consistent values that we continue to delude ourselves by thinking we can ‘manage’ and control.

The brand of today is an experience.

A total experience that we maybe able to host or inspire but it’s an experience nevertheless. A behaviour, not an esoteric idea that lives mysteriously in people’s heads. If it is brands that we seek to build then there is no better way to do so than to simply do & deliver what the brand promises in marketing and elsewhere. Take the consumers with us. If brands were characters, then as they say in film – all character is action – and today the consumers are part of the action. They are participators not spectators. They are on the stage, interacting with the brand, co-creating it’s experience and it’s existence. But above all, they are shouting: ‘action’ …
… thankfully.
By saher sidhom, sahersidhom@googlemail.com

På vilken nivå är ditt varumärke förankrat?

Levels_PonteCore

Brand extension, varumärkesutvidgning, är ett ämne som gett upphov till mycket diskussioner. En del, bl.a. Al Ries och Jack Trout, hävdar att om varumärket sprids över för många produkter blir konsumenten förvirrad. Om Colgate nu är en tandkräm, men sen också kanske används för tandborstar, munvatten – för att inte tala om alla olika smakvarianter på tandkräm – vad är då Colgate egentligen? För att inte tala om Pierre Cardin, som licensierades till kreti och pleti, från parfymer till plastpennor, tills det tappade all status och trovärdighet.
Men det finns andra som menar att om vi nu har ett starkt varumärke, varför inte utnyttja det inom de områden där det kan tillföra värde? Och bevisligen finns en del varumärken som lyckats. Apple är t.ex. framgångsrikt som producent av såväl datorer och mobiltelefoner som musikbutik och mp3-spelare, och Armani är starkt inom såväl kläder som parfym, för att nämna två exempel.
Varför lyckas då en del varumärken med brand extension, men inte andra?
Jag tror att en stor del av förklaringen ligger i på vilken nivå varumärket är förankrat. Och med förankrat menar jag både inom företaget och i huvudet på köparna.
Merparten av alla varumärken är renodlade produkt- eller tjänstevarumärken, d.v.s. de representerar en specifik produkt eller tjänst (inklusive minde sortimentsvariationer). Här finns de flesta konsumentprodukter, men också många större företag. Det är klassisk FMCG-strategi (Fast Moving Consumer Goods): Yes, Pampers, Head & Shoulders, Fanta, Pripps Blå – det finns hur många exempel som helst. Men det är också den vanligaste varumärkesstrategin inom tjänster och företagsvarumärken. Max, Willys, Taxi Stockholm och Bredbandsbolaget är några exempel.
En del varumärken har istället sin bas i en kategori snarare än en enskild produkt. Många bilmärken har en bred portfölj, men med en gemensam profil inom kategorin. BMW är ”körglädje” vare sig det gäller en liten sportbil eller en stor SUV, medan Toyota är ”hållbart” och Volvo är ”säkert”. Det finns många andra exempel där kategorin i sig definierar varumärkets bas: Handelsbanken är finansiella tjänster, Dove är fuktbevarande hudvård för naturlig skönhet, Abba är fiskkonserver, Zeta är italienska (eller kanske medelhavsbaserade) matprodukter, AGA är gas och McKinsey & Co är managamentkonsulttjänster och ledningsstöd.
Det finns även varumärken vars bas är en viss kompetens eller teknik som kan tillämpas över många olika produkter eller tjänsteområden. Framgångarna för Apple ligger i deras kompetens att göra funktionella och attraktiva designlösningar med eleganta användargränssnitt för olika teknikprylar, och IKEA är inte bara möbler utan även heminredning och accessoarer men alltid med den gemensammma nämnaren ”lågprisfiffighet” (inte bara platta paket utan effektiv logistik, flärdfria kontor, etc.).
Till sist, och även minst till antalet, finns det några varumärken som representerar en attityd snarare än en enskild kategori eller kompetens. Det i mitt tycke bästa exemplet är Virgin, som visserligen började som en skivbutik men som även används (eller har använts) för flyg, mobiltelefoni, läsk, brudkläder och tåg – bara för att bara nämna några exempel. Den gemensamma nämnaren är att Virgin alltid utmanar en marknadsledare som upplevs som mätt och trött. En del modehus vill nog gärna hävda att de finns i den här gruppen, liksom designstudios. Och tveklöst har t.ex. Porsche Design framgångsrikt formgivit en mängd olika produkter utifrån en tysk, minimalistisk ingenjörsestetik, och Ralph Lauren har varit en bra symbol för klassisk New England-stil.
VM_Levels1
Det är naturligtvis inga vattentäta skott mellan de fyra nivåerna: produkt, kategori, kompetens och attityd/roll. I många fall finns det en definitionsproblematik; vad är egentligen en kategori och vad är ett kompetensområde? Nike representerar t.ex. en tydlig attityd som används inom ett stort antal olika sportprodukter och kläder, men är basketskor en kategori och fotbollsshorts en annan kategori, eller är båda exempel på sportsaker?
Många produktvarumärken hävdar säkert att de har både kompetens och attityd som gör att de borde kunna utvidga sitt varumärke. Men riktigt så enkelt är det inte. Och det är heller inte säkert att livet är bättre högre upp i pyramiden. Har du en tydlig och attraktiv produktfördel, eller t.ex. en stark historia, kan det vara väl så effektivt och lönsamt att slå vakt om specialistrollen. Coca-Cola är sannolikt tidernas bästa exempel på just den strategin.
Tänk på att ju högre upp i pyramiden du vill vara, desto större blir kravet på konsekvent beteende och innehåll i alla led. Alltså inte bara i produktens eller tjänstens funktion, utan också i distributionen, ledarskapet, marknadsstrategin, personalpolitiken och, sist men inte minst, i din ”storytelling”.
Och häri ligger den stora utmaningen. Många varumärken styrs på produktchefsnivå, vilket gör att fokus ligger på produkten och hur dess egenskaper ska kommuniceras, och alltså inte på varumärkets utvidgningspotential. Kort sagt: Skall varumärket högre upp i pyramiden måste ansvaret för varumärkesarbetet högre upp i företagets beslutshierarki.
Den fråga du alltså bör ställa dig är inte om du kan utvidga varumärket till andra kategorier, utan på vilken nivå du vill att varumärket ska vara förankrat. Och om du har organiserat företaget därefter.
Inlägget publicerades ursprungligen på Micco Grönholms blogg The Brand-Man http://micco.se/2009/11/pa-vilken-niva-ar-ditt-varumarke-forankrat/

Nytt sätt att arbeta med varumärken

Många varumärken som konsumenterna förblir trogna har det gemensamt att de adresserar djupa bakomliggande behov på flera olika nivåer. Dessa varumärken har kommit att få en stor plats i konsumenternas vardag och har blivit en förlängning av dem själva. Konsumenterna har en stark känslomässig koppling till dessa varumärken och belönar dem genom att fortsätta betala och köpa mer.
För att lyckas åstadkomma ett omtyckt varumärke och den varumärkeslojalitet som därmed följer, krävs både en bred och djup kunskap om konsumenterna, deras liv och vardag. Att nå den typen av förståelse kräver etnografiska undersökningar och ett antropologiskt perspektiv. Denna kunskap är helt nödvändig men i sig inte tillräcklig. Det krävs även distinkta och konsumentnära strategier kring hur varumärket ska förtjäna utrymme i konsumenternas liv och adressera djupa bakomliggande behov.
I vår bok beskriver vi ett förhållningssätt och en metod vi valt att kalla konsumentnära varumärkesutveckling. Det är ett sätt att medvetet och systematiskt arbeta för att åstadkomma nämnda känslomässiga kopplingar och varumärkeslojalitet.

Ta reda på mer om konsumenterna

Konsumentnära varumärkesutveckling innebär att vi inte nöjer oss med att enbart förstå den enskilda konsumenten, utan lägger lika stor vikt på att söka insikter kring de gemenskaper hon ingår i samt hennes samspel med samhället i stort.

Konsumentnära varumärkesutveckling innebär att vi inte nöjer oss med att enbart förstå den enskilda konsumenten, utan lägger lika stor vikt på att söka insikter kring de gemenskaper hon ingår i samt hennes samspel med samhället i stort.


Traditionellt har marknadsundersökare fokuserat på den enskilda konsumenten. Fokus har varit på de produktegenskaper och fördelar som konsumenten önskar och man har konstaterat att konsumentens bakomliggande motiv är svåra att upptäcka och förstå då de ofta är omedvetna.
När vi arbetar konsumentnära nöjer vi oss inte med insikter kring vilka produktegenskaper och fördelar som konsumenten efterfrågar, utan anstränger oss sig lika mycket åt att upptäcka och förstå hennes djupare bakomliggande behov.
Konsumentnära varumärkesutveckling är både en bredare och djupare ansats, vilken är möjlig att realisera tack vare etnografiska undersökningsmetoder.

socialnivaFörtjäna större plats i deras vardag

Traditionellt har varumärkesstrategier haft fokus på den enskilda konsumenten och positionerat varumärken främst med hjälp av funktionella värden. De symboliska aspekterna av varumärket reduceras ofta till något som kommit att kallas självexpressiva fördelar – att med hjälp av en vara eller tjänst uttrycka social status.
Konsumentnära varumärkesstrategier har både en bredare och djupare ansats och strävar efter att adressera konsumenternas funktionella såväl som symboliska behov på samtliga nivåer i deras tillvaro. På individnivå erbjuds identifikationsvärden till konsumenterna att använda för att bli och vara sig själva, på mikrosocial nivå länkningsvärden för tillhörighet och gemenskap, på makrosocial nivå ideologiska värden att använda för att få ihop egna ambitioner med omgivningens krav.
Konsumentnära varumärkesutveckling syftar till att förtjäna stor plats i konsumenternas liv.

Så att de får en djup känslomässig koppling till varumärket

kanslomassigKonsumentnära-kanslor Traditionella varumärkesstrategier ger dålig vägledning när det gäller hur vi ska agera för att förmå konsumenter att känna något för de varumärken vi är satta att utveckla och förvalta. Inte sällan påminner strategierna om ostiga raggningsknep, vilka har sin utgångspunkt i den tokiga idén att konsumenter har kärleksaffärer med varumärken. Men varumärken är ju inte människor, eller hur?
Konsumentnära varumärkesstrategier betonar varumärkens symboliska värden. När konsumenter använder ett varumärke symboliskt, till att bli och vara sig själva, få tillhörighet till gemenskap o s v, investerar de känslomässigt i märket, vilket kommit att bli en förlängning av dem själva. Därmed uppstår den så eftersträvansvärda djupa känslomässiga kopplingen till varumärket.

konsumentnära och trogetOch därmed förblir det troget

När konsumenter har en djup känslomässig koppling till varumärket, förblir de typiskt märket troget och belönar det med att både betala och handla mer.
Men det är inte alla varumärken som lyckas med detta. En del får nöja sig med att vara kända och bekväma val. Och detta kan räcka gott. Samtidigt kan det vara en både sårbar och kostsam position.
Därför finns det skäl att åtminstone sträva efter att utveckla varumärket till att bli något annat. Om tuggummi-, tvål- och nötkrämsmärken lyckats, är det säkert möjligt för ditt varumärke att göra detsamma.

jonasokatarinaBoken och författarna

Vår bok beskriver ett nytt sätt att arbeta med varumärken, som vi valt att kalla konsumentnära varumärkesutveckling. Boken har en konsumentkulturteorietisk ansats och vänder sig till dig som idag arbetar professionellt med varumärken och reklam, men även till dig som studerar för att i framtiden göra det.
Vi som skrivit boken heter Katarina Graffman och Jonas Söderström.
Om du vill veta mer, kanske boka en föreläsning, hör gärna av dig:
Katarina Graffman
+46 705 13 92 10
graffman(at)inculture.com
Jonas Söderström
+46 709 49 60 26
jonas.soderstrom(at)planning.se
Titel: Konsumentnära varumärkesutveckling
Författare: Katarina Graffman, Jonas Söderström
Förlag: Liber
Bandtyp: Häftad
Språk: Svenska
Utgiven: 2009
Antal sidor: 112
Upplaga: 1
ISBN: 9789147094318
Finns att beställa på Bokus här…
Artikeln ursprungligen publicerad på http://www.planning.se/konsumentnara och text skriven av Jonas Söderström och Katarina Graffman.

Vilken del av din marknadsföring är onödig?


Det är budgeteringstider.
En av de budgetposter som är lättast att skära i är marknadsföringsbudgeten, eftersom den till skillnad från många andra poster ses som en rörlig kostnad.
Gör det, om du anser att det gynnar företaget. Sitter du i en ledande befattning, med eller utan explicit marknadsföringsansvar, är det trots allt din skyldighet att fundera över vilken del av företagets marknadsföring som ni kan vara utan. Marknadsföring angår nämligen alla i företaget – inte bara marknadsavdelningen. Eller uttryckt med Peter F. Druckers ord (fritt översatt):

Marknadsföring är inte bara mycket mer än försäljning — det är överhuvudtaget inte en särskild aktivitet.
Marknadsföring omfattar hela affären. Marknadsföring är affären sedd ur slutresultatets synvinkel — alltså med kundens ögon.
Marknadsföring måste därför vara en angelägenhet och ett ansvar som genomsyrar alla delar av verksamheten.

Att budgetera marknadsföring handlar alltså inte bara om vad nästa mässa får kosta, hur många annonskampanjer ni har råd med eller hur mycket ni skall investera i den nya webbsajten. Det handlar om att sätta en prislapp på alla de aktiviteter och processer som behövs för att skapa, kommunicera, leverera och utbyta den nytta som ni erbjuder kunder, partners eller samhället i stort. Men kanske mest av allt om att bestämma hur mycket tid och pengar det får kosta att odla starka relationer med alla dessa människor – relationer som baseras på helt andra faktorer än produktens egenskaper och fördelar.
Misstaget många företag gör är att de förväxlar marknadsföring med reklam (eller marknadskommunikation, om du så vill).
Men din reklam är bara ett symptom på din marknadsföring, inte marknadsföringen i sig.
Se alltså 2010-års marknadsföringsbudget som den summa företaget är berett att satsa för att skapa lojala och lönsamma kunder. Alltså vad det får kosta att sätta varje befintlig och potentiell köpare, och hennes behov och önskemål, i centrum.
Drucker sa också (fritt översatt):

Det finns bara två utgifter i ett företag som är investeringar: produktutveckling och marknadsföring. Allt annat är kostnader.

Inlägget publicerades ursprungligen på Micco Grönholms blogg The Brand-Manhttp://micco.se/2009/10/vilken-del-av-din-marknadsforing-ar-onodig/

How do you build a country brand?

By saher sidhom, Global Planning Director, Great Works, Stockholm & London. sahersidhom@googlemail.com
You can’t really, but you have to start somewhere.
Big global brands such as Nike and IKEA are large enough in revenues to surpass the GDP of a small country. However, their brands are managed better than most countries. This is a shame because powerful country brands that are carefully managed tend to yield massive benefits for tourism, industry, politics and culture. These benefits are discussed and covered extensively elsewhere e.g. by Wally Olins in his book On Brand. In this paper I will only concern myself with what’s new, innovative and interesting ways of building country brands beyond the usual strategy of: let’s have a logo, an end-line and a few celebrity endorsements.
A country brand should start with a coherent brand and attitude but allow for paradoxes.
saher1Only liars need to be consistent. This is not about achieving a design consistency or a fanatic application of end-lines to every campaign going. In the first instance any country brand that seeks to have a future facing, growth led and differentiating positioning must define it’s essence, ethos and values that reflect the national identity and the attitude of it’s people. This often means having to find the interesting paradoxes in a country’s culture that make it fascinating. The first pitfall here is only choosing to focus on a ‘politically correct’ version of the national identity and highlighting some values at the expense of others. Having a few contradictions in a country brand ethos and values often makes the brand a lot more surprising and lively. I will take the country of Sweden as a running example for this paper. Sweden has an interesting but powerful paradox at it’s brand core. It is a progressive country famed for it’s design and innovation yet it’s people are socially and environmentally conscious with a deep respect for nature and a solid belief in preservation. This progressive yet preservative attitude of the Swedish people is a fascinating paradox that could be used to display many sides of it’s brand that are richer than cliche pictures of a nice lake. Another paradox of Swedish people that makes the culture equally fascinating is the high regard for individual freedom yet  equally is a respect for the greater good of everybody. This is a bizarre contradiction that makes Swedish people and their society fascinating. I can only describe it as  a curious but highly useful form of what could only be described as ‘individual group-think’. Brands are like people with multiple layers, interests, emotions, attributes and desires. It is often an organisational principal more than anything else to try and distill a brand or an individual into one word. How could that ever be done I wonder.  Just having a couple of words to describe a country brand is a bit like applying make up, it may accentuate the beauty of a place but as the saying goes beauty is only skin deep. A brand onion is a convenient from a ‘management’ perspective however it often disallows for the opportunity to have multiple ideas expressing the different facets of a brand. Gordon Brown the prime minister of Britain published a green paper called ‘The Governance of Britain’ in 2007. In it’s final section it said that we need to be clearer about what it means to be British. In response, Prospect magazine asked 50 British writers and intellectuals to give their thoughts on the matter. I will cite Duncan Fallowell, a writer’s response:
‘You should hate liars and cheats and those who won’t play the game. You should be able take a joke. You should dislike extremes. You should be bad at dancing and sex and incapable of either without being drunk. You should resist invasion of your personal or national space. You should ignore what you dislike but give to charity. You should protect the countryside. You should respect the sovereign. You should say what you think. You should be classical on the outside and romantic within. You should put religion in the back seat and make sure it stays there. You should acknowledge your good fortune.’
Ink often flows freely when describing the British. But as the above example illustrates the British characteristics and attitudes are full of curious paradoxes. And its those very paradoxes that make the Brits or Swedes or any other people interesting, intriguing and someone you’d want to get to know. They present a question mark not an answer. An answer is what you get in most country or tourism advertising. An answer leaves no role for the audience or the opportunity for them to be intrigued.
Given that a country brand seek to embody a multitude of ideas around it’s people, the place and what goes on there it’s perhaps a folly to think that just one word would do it.  As well as identifying the core paradoxes at the heart of the national identity the ‘attitudes’ and values of that society should be explored and embraced because in reality these are what the world will experience when they do come to a country or choose to invest in it.
A country brand should have a framework in which it’s paradoxical values can thrive, this framework is ultimately it’s culture.
saher2I will substitute the word brand with culture for the rest of this article. For many reasons, primarily because it is a more realistic approach and wide enough to allow for exploring a country’s cultural hall marks and exporting those internationally. Admittedly brands offer a simplified short cut for people to make a decision but a country’s culture offers a much deeper, richer and indeed complex set of ideas that allow people to be fascinated by, intrigued and want to experience some of that country’s culture. Culture is carried in every conversation between  a citizen and a foreigner. It’s one thing identifying a set of values on a brand onion and completely  another for them to be believed, lived, and acted upon. A country is not a brand it’s an attitude and a set of paradoxes. Since this is a discussion of new and innovative ways of building a Country’s Culture abroad (it’s biggest and best export) I will choose to focus on three tenets of a cultural approach to exporting a country’s, values, paradoxes and attitude.
Cultural Content.
The trouble with country ‘brand’ building is that the generic, predictable and cliched depiction of a country in it’s advertising abroad hardly does the country brand any favours. Of-course it can help awareness and perhaps build some new brand attributes but realistically something as complex as a country brand not to mention it’s culture is hard to encapsulate credibly and more importantly effectively in a poster. Well, I believe there are more efficient alternatives.
The country’s values are implicit in acts (covered in the next section) and arts. Cultural content is a great and most importantly entertaining, fascinating and exciting way of exporting the cultural values of a country. Here are a couple of examples. Spain is a modern day ‘re-brand’ of a country according to Olins. It used to be somewhat backward and isolated not so long ago. If people were asked what comes to mind when thinking of Spain inevitably it was something about Franco and Flamenco. Few things happened since that time. The Seville expo of 1992, the Barcelona Olympics, the Gaudi architecture, the European city of culture accolade for Barcelona and slue of a resurgent film industry led by Almodovar. All be it random coincidences they were exploited less than randomly by the various governmental and arts institutions in Spain. Needless to say there was a sense that the country’s cultural exports whether architecture, film or attitudes were the most vibrant content for their marketing of the country.
The core strategy here is trying to think of ways that take a country brand’s culture abroad. Think cultural products and opportunism instead of ads. Estonia and Kazakhstan are both new countries that emerged from the clutches of Soviet occupation for decades relatively recently. Desperate to establish their own identity and brand internationally. The difference between the two is that the first did something about it and the second allowed somebody else to do it for them. Estonia won the Eurovision song contest a few years back. This meant that it would host the following year’s competition in Tallinn. For a little country that most people in the world hardly ever heard anything about all of a sudden it had 166m world wide t.v. audience. Manna from heaven as far as brand building opportunism is concerned. The country of-course took advantage of this event and used it as a platform to stimulate interest in the rest of Estonia internally by giving it’s people new cultural properties to own and be proud of and externally by inviting and exploiting positive attention to tell its stories. Meanwhile in Kazakhstan … nothing. No serious attempts to brand the country and people are left to believe the highly popular and negative perceptions of one man, Borat. The case of these two countries is compelling on many levels. The challenge should not be how to advertise our country brand or build it, the challenge should be how we export our positive cultural values and products to the rest of the world? If that is the starting point then cultural exports become the back bone of tourism and other brand building exercises for any country.
Film & T.V. are incredibly powerful tools to use here. These and other cultural products are prime targets for putting a country brand in the travel agenda. What Sex in the City did for tourism in New York could hardly be matched by the New York Tourist office. Even clever strategies such as that employed by the Prague city council of offering and promoting Prague as a cost effective, beautiful and exotic film location has managed to place the location in a number of global films from The Bourne Identity to James’ Bond most recent Casino Royal. Even the little un-known town of Bruge in Belgium had a starring role in a film that bore it’s name. Country marketers should pursue an arts and film strategy to partner with international film makers as well as indigenous talent to apply product placement techniques to the countries values and locations, it’s a places placement as it were.  This is an active strategy employed by the likes of Prague and Morocco to a great deal of success. The beauty of this strategy is that not only builds awareness of the countries in question, it also delivers iconic images and cultural values not to mention foreign film investments.
Behaviour and experience.
Values dictate behaviour. Behaviour is what a country does, makes and popularises. How a country’s culture is manifested tangibly internally and internationally can have a mutually beneficial relationship between the country and its export brands for example. How about brand eco-systems, and good old country of origin branding. Let’s look at  the eco-system built by the Apple brand. Steve Jobs once gave a sneak peak of how the Apple brand is organised internally around three business functions: Macs, Music and iPhone. These are essentially three different industries and categories of products yet they are united by the Apple brand and the way it works with technology. Eco-systems are about building an environment around the brand where each item re-enforces and is compatible with the others. Once a consumer buys into one of the products that becomes the entry ticket into the entire system. When one buys an iPod they need music to go with it, enter iTunes and somewhere where the experience remains pleasantly connected and off to a mac store to buy a mac. With over 50% of new mac sales coming from ‘switchers’ and over 2 billion songs sold on iTunes not to mention the de facto nature of iPhones in everybody’s hands this strategy is indeed valuable. A country culture that starts thinking of it’s eco-system of brands and channels could benefit greatly from a coherent exploration and exploitation of natural ecosystems around it. Country of origin branding plays a huge role in how a number of exported brands benefit or indeed suffer from the association. Everybody wants a German car few would rush to buy a Kazach one. Country cultures act as a protective umbrella, or a bad omen. The mutual exchange of values between the country’s culture and the export brands becomes a virtually re-enforcing brand system.
There are a number of benefits from this happy exchange. Country cultures provide instant credibility and identity to new or un-known brands in new markets. If the ‘value’ system is coherent as the example below, allbeit a simplification of the German brand, then these products invariably live up tangibly to the values of the country of origin. Brands that are not even connected in any way can also re-enforce each other. Buying a BOSCH power drill can have strangely similar expectations of buying a PORSCHE. The strength and the coherence of a system becomes a mutually re-enforcing brand equity. As well as trial of new products in new markets, eco-systems can pre-empt competitive strategies for the export brands in question, it is no surprise that both
saher3Audi and VW in the UK have end-lines in German to play on their German equity. The strength of this strategy has gone all the way to the extent that a Citroen a French car maker recently made ads that try to question the German dominance of quality by depicting its cars in German contexts but perform with French flair: ‘Unmistakably German Made in France’. Imitation is the sincerest form of flattery indeed.
The German strategy is perhaps an exception. I doubt it came out of a strategy brainstorm between the brand managers of AUDI, VW, BMW, BOSCH and whoever is in charge of the branding of Germany. This in the first instance is a truth about Germany and German people’s appreciation and attitudes to technical and functional prowess. What country brands cannot do is manufacture stuff like this from thin air. It has to be founded on truths and the values of the country which indeed is apparent in the DNA of it’s export brands. Going back to Sweden for example. It has a simple value and a set of beliefs in the fabric of its society that turns up unsurprisingly in a host of Swedish super brands.
Social Progress a quintessentially Swedish idea.
With roots in politics, nature and care for the many Swedish society is built around pretty much around the idea of having a better life for everyone. The paradox of individual freedom and the belief in the greater good is a prime example. These work well because they do support each other. The ‘social progress and the greater good for the many’ can be seen in the core brand ideas of many Swedish brands. IKEA’s brand idea of democracy of design is actually a social idea in the first place. Similarly, H&M’s luxury for the masses, Volvo’s Life is best lived together. Even ABSOLUT vodka for decades democratised and introduced and broke new artists in their advertising for the benefit of the many. All these brands and more have an idea of social progress an improvement in the quality of life for the many not just the individual. This could be leveraged by those brands and Sweden in a number of ways. The first is on a corporate social responsibility level. Sweden and it’s brands could own and have points of view on environmental and sustainability issues. Swedish brands in their variety of fields and endeavors have a pretty good grip on sustainability issues and in fact are world leaders. Joining forces on the CSR level can help Sweden be to the environment what Switzerland is to political neutrality. Collaborations between Swedish brands, governments and other internal and external entities can own the social progress idea in way that makes the existing positive but less known reality the perception.
Reputation and cultural momentum.
Country brands can learn from fashion brands that create cultural halos and momentum, every season four times a year. Selfridges, a store in the UK, has an interesting strategy that it employs to promote the store. It creates a moment that taps into the cultural zeitgeist of London. Each summer Selfridges has a big theme that it promotes within the store. A couple of years ago it did a Tokyo theme in the store, complete with Japanese lift attendants, products, mad fashions and music. Yet the real genius was in creating a Japanese cultural halo out of the store in London. It collaborated with arts, culture, commerce and other Japanese representatives in London. All highlighted and aligned their calendar of events with Selfridges thus creating a halo effect in in the city for which the epi-centre was Selfridges. They essentially promoted the idea of Japan and Tokyo not Selfridges itself per se. Anyone in the business of fashion knows that most mainstream fashion is created, planned and co-ordinated. Fashion is not the surprise and the discovery that most consumers are led to believe it is. From product placement in the movies  to the pre-determined pre-season selection of ‘colours’ and the quick turn around of promotions in the stores are all carefully managed and co-ordinated on the high street. There is no reason why country brands (and their export partners) can’t take a leaf or two from fashion brands. The co-ordination with both indigenous and international partners can enable a country’s culture to be well ‘in-fashion’ at key cultural moments. Learning from fashion marketing it is wise for countries that want to export their culture and build a vibrant and lively view of it abroad to consider what is the calendar of events in the recipient cultures, what stories, happenings, events and experiences that the marketing country can bring. Sweden can create and invigorate a whole season and sensibility in other countries if it had a single minded focus on Swedish design for example. Owning and setting the design agenda from a Swedish perspective in other countries allows it to introduce, re-inforce and most importantly gather acres of press coverage for events and stories around Swedish design ethos and edge.
Don’t build country brands, use the country’s culture to contaminate other cultures.
The central idea of this paper is really around taking a country’s, spirit, culture and values to contaminate and influence those abroad as well as it’s own. This begins with identifying the paradoxes the idiosyncratic hall marks of that country and it’s culture. To give it depth and richness that is intriguing and inviting. Once a set of interesting themes are developed in the core of the culture exporting those via the three tenets of content, behavior and reputation.
As far as content is concerned the key strategy here is that of ‘place & people’ placement. Placing a country’s location, people, ideas, in the story or in the cultural narrative of a film or t.v. show can do wonders for that country’s awareness abroad, cultural currency and affinity. The case of Estonia showed a renewed belief of its people and a new found confidence in their ability to play david in the goliath of international tourism competition. Thus multiplying and releasing the power of each of its citizens to be an ambassador of the brand at home and abroad.
Behaviour is about finding some core ideas that a country can use to brand its products abroad whether literally its export brands or its politics. The country of origin as  a powerful umbrella for export brands is hard to escape. The country of origin and it’s export brands is perhaps the strongest example of how to pull the common DNA of those brands to achieve ownable leadership even if it is as simple as Swiss ‘neutrality’. Beyond brand eco-systems, just as traditional advertising is not going to be enough to build a brand traditional media are not going to deliver the audience due to cost and fragmentation. Country brands need to think laterally about what could its retail brands abroad or media brands abroad do for them in distribution of cultural and communication content. They need to explore and exploit their international ecosystem.
Finally on the reputation level country branding can learn from how fashion brands set the cultural agenda through dictating the themes the ‘colours’ of the season as it were. The natural networks between style journalists, fashion designers, stores celebrities and movie stars collectively set the agenda for what to wear. Country cultures should explore and find what is the equivalent of that network in the area of tourism in each of the markets in which it seeks to promote itself. Once that’s done feed the network with the most relevant, entertaining and compelling ideas.

Människor gillar inte att bli kategoriserade

Diversity_Illustr
I rubriken har jag kategoriserat dig. Hur känns det?
Det blir värre. Det här inlägget handlar nämligen om segmentering, d.v.s. hur vi marknadsförare försöker gruppera människor för att få ett grepp om vad de tilltänkta köparna egentligen behöver och vill ha – och hur vi bäst kan erbjuda dem det.
Det är känsligt, eftersom vi människor inte vill bli sorterade i fack. Men det är nödvändigt, eftersom effektiv marknadsföring annars i det närmaste skulle vara omöjlig.
Drömmen för varje insiktsfull marknadsförare är så klart att ha en direktdialog med alla. Problemet är dock att vi redan här stöter på ett problem: Vad betyder ”alla”? Betyder det alla människor i hela världen, eller alla i Sverige? Betyder det alla inom ett visst åldersspann, eller betyder det alla inom ett visst yrke? Eller betyder det alla som kan tänka sig att köpa vår produkt?
Ett företags ”alla” detsamma som dess marknad. Det är alltså människor (eller företag och organisationer) som kan tänkas vara, eller kunna bli, intresserade av det företaget erbjuder.
För att definiera din marknad, krävs alltså ett visst mått av kategorisering. Det, i mitt tycke, enklaste sättet att gå till väga är att dela in totalpopulationen i:

Potentiell marknad: De som har eller kan få intresse av erbjudandet.
Tillgänglig marknad: De som har råd och laglig rätt att köpa/delta/rösta/etc.
Vald marknad: Den grupp du väljer att rikta erbjudandet till.
Kunder: De som köpt.
Det är den valda marknaden (och kunderna) som du därefter segmenterar till mindre grupper, där varje segment kännetecknas av ett eller flera beröringspunkter som beskriver just det segmentets specifika behov, önskemål, kunskap, intressen, beteende, osv.
Marknad
För trots att alla människor unika, är vi också mer lika än vi kanske vill tro. Hade vi inte varit det, hade vi heller inte haft några trender. Inga av oss skulle dela tycke och smak vad gäller t.ex. konst (som vi kanske t.o.m. är ”förprogrammerade” att tycka lika om, läs här), musik och mode. Vi skulle helt enkelt inte dela behov, önskemål, intressen, farhågor och drömmar med någon annan, och därmed inte ha särskilt mycket att prata om. Frågan är om vi ens hade haft ett språk.
Segmentering är alltså, enkelt uttryckt, att dela in de människor (eller företag och organisationer) som du valt att rikta erbjudandet till i grupper som har gemensamma behov och önskemål, och tillräckligt med pengar för att kunna köpa det du erbjuder.
Dålig segmentering görs på basis av vad du vill sälja. Bra segmentering görs på basis av hur köparna tycker, tänker och agerar. Därför börjar bra segmenteringen hos de tilltänkta köparna; genom att ta reda på vilka faktorer som är de viktigaste vid valet av en viss vara eller tjänst, om dessa faktorer skiljer sig mellan olika typer av köpare och hur dessa köpartyper i så fall kan grupperas.
En konsumentmarknad (b2c) kan segmenteras baserat på:

Geografi: Land, region, ort, etc.
Demografi: Ålder, kön, inkomst, yrke, utbildning, etc.
Psykografi: Intressen, livsstil, värderingar, personlighet, etc.
Beteende: Produktintresse, produktmognad, användningsmönster, användningsfrekvens, köpvilja, beslutsprocess, varumärkeslojalitet, etc.
De två första variablerna är i bästa fall av praktisk betydelse. Det är förståelsen av de två sistnämnda som du skall lägga det mesta av krutet på. Trots allt är det i de flesta fall dessa variabler som förenar människor mer än om de råkar tillhöra samma kön, yrkesgrupp, inkomstklass eller om de råkar bo i samma stad.
En företagssegmentering (b2b) ser något annorlunda ut än konsumentsegmenteringen, beroende på att köp- och säljprocesserna skiljer sig markant. Bland annat påverkar betydligt fler individer köpbeslutet i en b2b-affär. Den tillgängliga marknaden är som regel mindre, de potentiella kunderna är alltså färre. Köparna är många gånger experter på det de köper, ibland t.o.m. mer kunniga om produkten än säljaren. Och de köper med betydligt längre intervaller, för betydligt större summor.
En b2b-marknad kan segmenteras baserat på:

Storlek: Antal anställda, omsättning, geografisk spridning, etc.
Geografisk placering: Kultur-, språk- och logistikaspekter.
Köpprocess: Latent behov, intresse eller akut köpbehov; köper direkt eller via mellanled, allmän upphandling eller individuella offertförfrågningar, etc.
Beslutsprocess: Vem initierar, vem påverkar, vem föreskriver, vem beslutar, vem använder, etc.
Nytto-/Värdebehov: Vilken relativ nytta/vilket värde har företagets erbjudande för köparen, kan nyttan/värdet betonas/ökas, i vilket led (mellanled) är nyttan/värdet viktigast, för vem (yrkestitlar/-roller) är nyttan/värdet viktigast, etc.
Hygienfaktorer: Finns det absoluta minimikrav i köparnas branscher som du måste uppfylla; t.ex. säkerhet, kvalitet, certifiering, CSR, etc.
Beteende: Produktmognad, användningsmönster, användningsfrekvens, köpvilja, varumärkeslojalitet, etc.
En bra segmentering – oavsett om det handlar om b2c eller b2b – kännetecknas av att köparna är så lika som möjligt inom varje segment, men så olika som möjligt mellan de olika segmenten.
Men glöm inte att även den bästa segmenteringen är verkningslös utan stark positionering. (Läs mer här.)
Och att båda är meningslösa om du inte skapar något som berör människor, och som de faktiskt vill snacka om.
Continue reading →

Såhär hänger känslor ihop med varumärken

Jonas Söderström

Jonas Söderström


Så där ja, igår höll jag sista föredraget på ett tag. Tror jag. Att vara ute och föreläsa är lite som att vara på turné, minus efterfesterna.
Igår handlade det om varumärkesutveckling. Jag påstod att det finns ungefär bara två olika strategier för att lyckas förmå konsumenterna att känna något för ditt varumärke, lågengagemangsstrategin och högengagemangsstrategin.
Lågengagemangsstrategin ligger nära betingning. Den innebär att du frekvent exponerar märket tillsammans med välbeprövade stimuli som t ex bar hud och hundvalpar. Resultatet blir att konsumenterna associerar ditt märke med en generell, lite fluffig känsla av värme.
Högengagemangsstrategin är en smula mer komplex. Den går ut på att erbjuda ideologiska, länknings- och/eller identifikationsvärden till konsumenterna, att använda till att vara och bli sig själva samt konstruera sin omvärld. Strategin resulterar i att konsumenterna får en djup känslomässig koppling till varumärket, vilket kommit att bli en förlängning av dem själva.
Det är lätt att tro högengagemangsstrategin endast är förbehållen så kallade högengagemangsprodukter. Men det finns exempel på tuggumi, tvål och nötkräm som framgångsrikt ägnat sig åt detta.
Jonas är med i Planner Fed. Inlägget ursprungligen publicerat på planning.se.

Lär dig uppskatta de missnöjda

När jag föreläser om marknadsföring i sociala medier – och särskilt när jag framhäver vilken fantastisk möjlighet de erbjuder för att låta kunder enkelt dela med sig av vad de tror, vet, tycker, tänker och känner – får jag ofta en invändning i stil med: “Visst låter det bra, men är inte risken stor att det skrivs en massa negativa kommentarer som blir synliga för alla?”.
Kanske. Men det tror jag inte, eftersom åtminstone framgångsrika företag faktiskt gör det mesta rätt.
Men anta att jag har fel, är de negativa kommentarerna i så fall ett problem eller en möjlighet?

Alla företag har trots allt fler eller färre, mer eller mindre missnöjda kunder. Missnöje uppstår, enkelt uttryckt, när köparen blir besviken, vilket i sin tur är direkt relaterat till hennes förväntningar. En missnöjd kund har alltså antingen haft för höga förväntingar (vilket oftast kan skyllas på att reklamen eller säljaren lovat för mycket), eller så har det säljande företaget underpresterat i affärsrelationen. Missnöje är dessutom en känsla, och därmed per defintion emotionellt betingat.
Klagomål blir det i samma stund en missnöjd köpare mer formellt hör av sig till säljaren (eller någon officiell instans, t.ex. myndighet eller media). Klagomål är missnöjet översatt till rationella argument. Och eftersom klagomålet (ur köparens perspektiv) i allra högsta grad är berättigat, blir det ett konkret problem för företaget.
I boken “A Complaint is a Gift: Recovering Customer Loyalty When Things Go Wrong” konstaterar författarna Janelle Barlow och Claus Moller att:

Ju mer missnöjd en kund är, desto större är sannolikheten för att missnöjet sprids från mun-till-mun. Men om företag gör det enkelt för kunder att i ett tidigt skede dela med sig av sitt missnöje, minskar de facto graden av kundmissnöjdhet. Negativ mun-till-mun-spridning av missnöjet minskar, och spridning av positiva omdömen ökar.

Missnöje är alltså på intet sätt ett problem, det är (möjligen) ett symptom på problemet. Varje missnöjesyttring, som alltså framförs innan den formuleras rationellt, är en möjlighet – ett förebyggbart klagomål. Och, inte minst, en första trevare från köparen att starta en dialog med säljaren som har alla förutsättningar att resultera i en nöjd kund.
Alla kunder vill bli hörda, men missnöjda kunder har ett mer påtagligt och akut behov än de nöjda. På just det området erbjuder alltså de sociala medierna helt nya möjligheter: En hittills aldrig förr skådad lyssningsmiljö, där missnöjet kan höras och bemötas tidigt – långt innan det utvecklas till en insändare, ett negativt blogginlägg eller ett formellt klagomål till reklamationsavdelningen.
Ger du dig själv möjligheten att lyssna på dina kunders missnöje, har du också skaffat dig möjligheten att undvika klagomål och, paradoxalt nog, missnöjda kunder. Några få raders frustration på en Facebook-sida eller en förtvivlad fråga på en crowdsourcingsajt är alltså inte ett problem. Det är en gåva.
Den gåvan inspirerade f.ö. konstnärerna Tellervo Kalleinen och Oliver Kochta-Kalleinen att samla in Helsingforsbornas missnöjesyttringar, och komponera ett musikaliskt verk baserat på klagolistan.
Varsågod. Så här vackert låter De Missnöjdas Kör:



Artikeln är ursprungligen publicerad på http://micco.se/2009/06/lar-dig-uppskatta-de-missnojda/

Produkt-utvecklare allierar sig med Planners

Produktutvecklingskonsulterna Scalae AB, i Dalby utanför Lund, fortsätter sin innovativa resa genom att erbjuda marknadsinriktad teknikutveckling. Scalae tar steget fullt ut genom att alliera sig med planners från Planner Fed. och genom att publicera artiklar från planner.se på sin hemsida. Scalae AB utnämndes nyligen till årets företag i Lunds kommun 2008 och är ett gasellföretag med bred kompetens och nya metoder.

”I vårt erbjudande till kunderna har vi flera gånger brutit ny mark för att förbättra och effektivisera produktutvecklingsfasen. Nu tar vi ett nytt steg och anlitar planners för att ytterligare utveckla vårt utbud. Vi sätter större fokus på marknads- och omvärldskunskap, genom att förmedla Planner Feds insikter och artiklar är jag övertygad om att vi, såväl som våra kunder och deras kunder, kommer få bättre kunskaper om marknaden, hur kunderna tänker och agerar. Scalaes arbetssätt heter just Marknadsinriktad Teknikutveckling”, säger Peter Arndt, grundare och Marknadschef på Scalae AB.

Planner Fed. är Sveriges första planneragentur som utför uppdrag inom reklamstrategi, research, konsumentinsikter och marknadsanpassad affärsutveckling. Planner Fed. förmedlar planners på frilansbasis till företag och kommunikationsbyråer samtidigt som de driver etableringen av kategorin planning i Sverige.

”Detta är ett genombrott både för professionen planner i Sverige och för företag som traditionellt sett inte har en planner i organisationen. Exempelvis har Annonsförbundet uttryckt både behov och önskemål om att deras medlemmars marknadschefer behöver en planner vid sin sida, då arbetsbördan för marknadscheferna både ökat och blivit mer komplex. Nu ser vi att produktutvecklingsföretaget Scalae AB breddar detta tänkande, till att inte bara innefatta kommunikationsköpande företag. En planner är idag lika mycket en affärsutvecklare som en kommunikationsexpert, och genom att involvera en planner i produktutvecklingen kommer ett marknadsfokus belysas starkare och tidigare i produktutvecklingscykeln”, säger Claes Foxérus på Planner Fed.

”Att Scalae vill använda våra reportage på sin web ser jag som win-win situation. Våra reportage är inte främst till för andra planners, utan för företag och organisationer som vill utveckla sitt kommunikativa arbete. Det är ett skyltfönster mot planningens värld”, avslutar Claes Foxérus på Planner Fed.

För mer info:
Claes Foxérus, claes@planner.se 0708-254400
Peter Arndt, peter.arndt@scalae.se 0708-627020

Om Scalae AB
Scalae AB grundades 2005 av ägarna Peter Arndt och Anders Cederberg, som båda har lång och gedigen erfarenhet från teknikbranschen. Deras erfarenheter och viljan att utveckla branschen ledde till att Scalae AB bildades med ledorden ”Reach High Goals”, vilket är passande då scalae betyder stege på Latin. Inom detta motto har flertalet utvecklingsprocesser renodlats och varumärkesregistrerats, bl a MarknadsinriktadTeknikutveckling (MT) och Integrerad IndustriDesign (IID). Scalae AB är certifierade enligt ISO 13485 samt ISO9001. Idag har Scalae AB 32 medarbetare med kontor i Dalby utanför Lund, Ängelholm och Köpenhamn. Läs mer på www.scalae.se