The Mad Cow disease of the creative industry

The advertising business has a true problem on delivering creativity if you ask me. And, if its true, we should be out of business soon. Which we just might be. I have in my career been in meetings pitching ideas, using others peoples ideas , or even ads, to make my sale. And if not in the pitch meeting they turn up during the creative process. We are eating from our own ideas turning our own industry into a creative drain draft that might put us all out of business. This is my confession which I know I share with others. But it has to stop.
The reasons behind I believe is:
Clients seem to be more afraid of creative height in a time where more leverage is needed to break through and reach the market. Using other companies ads to make them feel safer creates a feeling of comfort.
Clients seems to have a hard time to know wether ideas are good or bad. Weak strategy makes it hard to judge quality and relevance.
And finally, when pitching ideas you want to show your inspiration. What lead up to it. And to many mad mens in our business other marketing ideas, ads and award winning work seems to be a main source of inspiration.

@uberblond

A year ago I attended Heidi Hackemer as she was invited by Swedish account planning group to make a talk at Berghs school of communication. She struck me as a brave, down to earth, talented planner with great integrity. At the time I didn’t know who she was. But I got to learn that, among other great work, she was in the team that did one of my tear jerker favorite ads of all time, Dear Sofie for Chrome by BBH agency.
Now, her talk was about how a planner should keep a distance to his or her own career in order to be a good planner.

You can see the Slideshare in full above. I won’t go through all of it here, but the part about Steve Jobs connecting the dots didn’t fully strike me until now, one year later. I mean, I have al ready lived my life in a impulsive gut instinct manner. Seeing how my choices sometimes only makes sense as times passes by. Thats the obvious part I fully understand. But how it relates to creativity is a different matter.
Here is a large chunk of quoting from the presentation that I want to stress.

”I had been living the linear, advertising life and was anxious because I wasn’t still on it but reading about dots made me question the linear”
 
”I became obsessed with this idea of “living the dots” + and its relationship to creativity. what I learned… creativity values space, exploration.
 
“Being able to step back and view things as an outsider, or from a slightly different angle, seems to promote creativity. This is why travel frequently seems to free the imagination, and why the young (who haven’t learned all sorts of rules) are often more innovative than their elders.”
 
 

Johannes Gutenberg transformed his knowledge of wine presses into an idea for a printing machine capable of mass- producing words.
 
The Wright brothers used their knowledge of bicycle manufacturing to invent the airplane. (Their first flying craft was, in many respects, just a bicycle with wings.)
 
George de Mestral came up with Velcro after noticing burrs clinging to the fur of his dog.
 
Larry Page and Sergey Brin developed the search algorithm behind Google by applying the ranking method used for academic articles to the sprawl of the World Wide Web; a hyperlink was like a citation.

 
 
net net
I don’t believe you can plan for breakthrough creative work if you don’t ruthlessly value creativity in yourself

this is scary
it’s scary to walk out of an ad agency at 6:00 (I do believe we call this the “half-day”)
it’s scary to stare at the ceiling or go for a walk
it’s scary to not take the next big, logical job
it’s scary to trust the work will come as a freelancer it’s scary to take off for a few months
it’s scary to not be one of us
 
I’m not advocating for everyone to quit their jobs, become a freelancer, buy a truck and travel around
I am advocating for more personal thoughtfulness:
what do you believe in?
why do you do this job?
are you creating the best conditions to make that happen?
your answer may involve being in an agency; that’s okay.

I hope it makes sense to you as it has to me. If the part about how creativity works is true, that the main part of it comes from crossing one field with another. And if it is true that our main source of inspiration is others marketing ideas. Then not only will there be no creativity. It actually makes for the Mad Cow disease of the creative business which means ideas are not just bad, but also insanely weak. Ill.
Somehing to think about if you consider yourself a nerd of advertising. And also something to think about if you’re an agency leader trying to prevent your employees from doing things that that can’t be charged for in the short term. And Googles 20% time off for own projects strategy makes even more sense to me now as well.
Now the big question is, to go along with Heidis finish in her presentation, what do you do that is different and you believe in? When do you have time to do it and how do plan to create more time for it and find new interests in the future?
I think the phrase Mad Cow disease is a great expression for this phenomena. It was introduced to me by my new colleague Adam Springfeldt at Acne advertising. Thank you Adam.

10K som bas för erbjudandeutveckling – eller account planning på svenska

Mycket har hänt sedan Stephen King på J Walter Thompson och Stanley Pollitt på BMP på var sitt håll etablerade principerna bakom account planning i London på sent 60-tal, eller bara planning som det idag oftast kallas för. Men principen att utgå från djupare insikter om konsumenternas attityder och beteenden till din produkt/kategori gäller fortfarande som grundprincip för planning – att utgå från målgruppen snarare än avsändaren när man planerar kommunikationen.
Däremot finns det en underliggande ironi i själva begreppet planning, inte minst när det används här i Sverige. Om utgångspunkten är insikt om målgruppen så gör de flesta som arbetar med planning ett självmål när man använder just det begreppet. För handen på hjärtat, hur många utanför den innersta byråkretsen vet vad begreppet representerar? Alltför många gånger har jag varit med om diskussioner där motparten tror att planning handlar om exempelvis medieplanering (d.v.s. att skapa en operativ medieplan) eller att göra en noggrant utarbetad aktivitetsplan à la gant-schema. Med andra ord, för att etablera principen bakom planning på den svenska marknaden är det kanske dags att överväga att kalla det för något annat och mera lättförståeligt/beskrivande än just planning.
På 60-talet var den gängse byråmodellen en fullservicebyrå där man hade såväl ”traditionell” reklamproduktion som medieplanering, och även normalt en egen researchavdelning i huset. Det gjorde att man kunde ge kunden förslag som inte nödvändigtvis handlade om att göra annonser, utan det kunde likaväl vara fråga om att t.ex. utveckla nya produktegenskaper, andra förpackningar eller alternativa butikslösningar. I takt med att byråvärlden fragmenterades i olika former av specialistkompetenser försvann också mycket av helhetssynen på kundens behov, vilket även har gjort att planningarbetet allt mer har fragmenterats i olika underdiscipliner som brand planning, communications planning, engagement planning, contact planning, digital planning o.s.v. Detta gör naturligtvis inte frågan enklare att hantera på svenska.
Så om vi ska skapa ett svenskt begrepp för planning, varför inte börja med kärnfrågan vad planning egentligen innebär? Grundprincipen är naturligtvis att utgångspunkten är insikt om målgruppens behov, drivkrafter och attityder. Men däremot bör planningarbetet vara bredare än att bara syfta till att utveckla olika kommunikationslösningar, eftersom bra kommunikation för ett dåligt erbjudande (produkt/tjänst) fortfarande inte löser problemet, utan då bli det snarare att man ”sätter läppstift på grisen”. Kärnan ligger i stället att tänka kreativt på hela erbjudandekedjan, från produkten/tjänsten i sig till hur den förpackas, distribueras och kommuniceras, eftersom alla dessa påverkar kundens upplevelse. Med andra ord skulle man kunna säga att planning handlar om ”att utveckla attraktivare erbjudanden baserat på insikter om målgruppen” eller, för att säga det mer kortfattat, helt enkelt ”insiktsbaserad erbjudandeutveckling”.
Att skapa insikter är en verksamhet som bygger på kreativ analys och förmågan att se sammanhang och dolda samband. Det handlar om att kunna tänka lateralt och att kunna vända och vrida på såväl data som själva problemformuleringen för att hitta nya vinklar och infall – och inte minst om att kunna sätta sig in i kundens attityder och associationer på ett djupare sätt än det som normalt framkommer i traditionella marknadsundersökningar och enkäter.
För att lyckas med detta krävs nyfikenhet, talang, träning och erfarenhet. Visst kan det vara bra att vara ung och ”oförstörd” ibland för att utan att skämmas kunna ställa de naiva frågorna som kan ändra perspektivet, men oftare finns det fler fördelar med att kunna dra nytta av erfarenheterna från andra uppdrag, branscher och kategorier för att hitta referenser och djupare förståelse för kärnan i problemet, och därmed också möjliga lösningar.
Men det är inte bara en fråga om talang och nyfikenhet, eller ens träning och erfarenhet. Som i de flesta sammanhang kan man hjälpa kreativiteten på traven genom att använda sig av diverse modeller och processer för att strukturera utvecklingen. När det gäller erbjudandeutveckling handlar det därför om att vända och vrida på frågeställningen utifrån olika referensramar som tar hänsyn till alla delar av relationen mellan konsument/användare och producent. Detta kan sammanställas i en enkel checklista med 10 punkter, erbjudandeutvecklingens 10K, där jag även tagit med några exempel på frågeställningar och möjliga infallsvinklar för varje punkt:

  • Kund. Vem är det som köper produkten idag? Vad har dessa för gemensamma egenskaper? Finns det olika segment? Använder man den själv, eller köper man den för andra (t.ex. inom B2B)? Finns det nya potentiella kundgrupper? Varför är de i så fall inte kunder idag?
  • Konsumtion. Varför köper man produkten? På vilket sätt använder man produkter? Hur ofta? Var? När? Finns det nya/andra sätt att använda den?
  • Kontext. I vilka sammanhang köps/används produkten? Sker köpen på samma sätt i olika situationer, eller finns det skillnader? Finns det andra sammanhang som skulle kunna vara relevanta?
  • Känslor. Vilka värderingar/associationer finns det runt kategorin? Runt vår produkt? Vad representerar vi för konsumenten, och vilka signaler sänder den som använder vår produkt?
  • Kultur. Vilka trender och omvärldsfaktorer behöver vi ta hänsyn till? Hur kan vi utnyttja dem? Är det fråga om kortsiktiga modenycker eller mer långsiktiga tendenser? För vilka av våra kunder/målgrupper är de särskilt viktiga?
  • Kännetecken. Finns det attribut eller symboler som är viktiga för vår produkt? För kategorin? För konsumtionen? Kan vi skapa mervärde genom starkare symbolik?
  • Konkurrens. Vilken kategori tycker våra kunder att vi finns i? Vem jämförs vi med? Finns det substitut? Tydlig marknadsledare? Fragmenterad marknad eller få aktörer? Vad är referensramarna som vi behöver förhålla oss till, oavsett vilket erbjudande vi vill utveckla? Kan/vill vi flytta associationerna/referensramarna?
  • Köpprocess. Vem beslutar? Vem påverkar? Hur ser beteendet ut före, under och efter köp? Vad gör att vår produkt blir aktuell/hur skapas intresset? Finns det någon som har (uttalad eller outtalad) ”vetorätt”?
  • Kontakt. Var säljs/köps vår produkt? Var räknar kunden med att hitta vår produkt/kategori? Finns det nya/andra distributionsformer som kan utvecklas?
  • Kommunikation. Vilka budskap används? I vilka kanaler? Hur ser mottagaren på detta? Hur kan detta utvecklas?

Lösningen, själva erbjudandeutvecklingen, blir sedan en iterativ process. Vilka punkter ovan har störst potential för att öka erbjudandets attraktionskraft och göra det mer intressant?  Vilka kostnader/investeringar innebär dessa? Hur hänger de ihop sinsemellan och hur kan de kombineras: nya produktegenskaper kanske påverkar sammanhanget där produkten konsumeras, och därmed även skapar nya distributionsmöjligheter? Och naturligtvis finns fortfarande frågan ”hur ska vi kommunicera detta”? Men äkta erbjudandeutveckling – account planning på svenska – är större än bara den sista frågan.

Read: Welcome to the age of micro-planning

Truly worth a read is the article ”Welcome to the age of micro-planning” which you can find on the blog Adliterate. Don’t forget to read the comments which has a couple of nuggets in them. The blog Adliterate is runned by Richard Huntington, Director of Strategy at Saatchi & Saatchi.

Here is a sample from the article:

That said I think there was a clear difference in this year’s papers and presentations. A lot less brand planning (though there are some splendid examples) and a lot more micro-planning. I have no problem with the downstream approach to planning, it has always represented proof that the planner is more than a brief writing machine and is capable of and welcome to bring their skills to bare on the more executional facets of a campaign. This is particularly the case when real time planning is required as a campaign unfolds and evolves.
That said it seems a shame to me if planners are walking away from, or unable to deliver, ‘upstream’ brand planning. Planning that either repositions a brand in the marketplace (such as Matt Boffey’s Lurpak work or Craig Mawdsley’s Sainsbury’s thinking which both won in 2007) or shapes a communications campaign with a clever reframing of the problem or sharp proposition (think Richard Storey’s Met Police campaign or Stuart Smith’s Positive Hate thinking for Honda).
So why are we seeing a lot less brand planning and a lot more micro planning? Indeed this year’s particular theme was the selection and prioritisation of celebrities according to their social media reach. Worthwhile but not really award winning. Personally I don’t think it’s the quality of our planners, I rather suspect it is the quality or nature of the briefs that we receive and in particular the pitch briefs that we get.

Hur får du ut det bästa ur planning?

Del 3 i vår serie med intervjuer om planningens roll i Sverige

Plannern bör fokusera på att hjälpa de stora idéerna som ska göra skillnad för framtiden och inte att hävda sig själv för mycket. Det ena tar ju tid från det andra. Men PlannerFed är en agentur som kämpar för vissa frågor på uppdrag åt våra planners. Vi tror att fler duktiga konsulter får chansen att göra skillnad om planning blir mer känt och tydligt i Sverige, något som man ännu inte kan ta för givet. Så medan du fokuserar på planning presenterar vi här ett par färgstarka planners från byråer och vår agentur.
Intervjuerna är gjorda av Christopher Norman som är en flitig juniorplanner och varumärkesstrateg med en stor dos nyfikenhet. Stort stort tack till dig!

Intervjupersonera i filmen är:

Anna Nordell – Saatchi & Saatchi
Saher Sidhom – Great Works
Stefan Rydén – PlannerFed
Olle Svensson – Gyro:HSR

För eller emot planners?

Follow an interesting series from Redscout SPUR about planning future, identity crisis for planners and possibilites as well as provocations. PSFK publish the story from Redscout in a series of videos for the month to come. Keep an eye out for new videomaterial as we will keep posting them here too.

Intro – En diskussion kring planning

Avsnitt 1 – Är planning impotent?

Avsnitt 2 – Talang

Avsnitt 3 – Är planners första klassens undersökare?

Avsnitt 4 – Relationen mellan planners och annonsörer

< /br>

Avsnitt 5 – Planners framtid

Redscout presented Spur – Viewers Respond

Röster om planning i Sverige


Under hösten 09 har vi träffat flera intressanta människor som tyckt och tänkt om planningens utveckling. Några av dessa vill vi förmedla i denna film som vi klippt ihop. Dels är det delar av en tidigare intervju vi gjorde med Pär Lager som är VD på Berghs School of Communication. Dels är nu också Helena Westin, tidigare VD på Rörlig bild och Paradiset och affärsutvecklare på Aftonbladet med. Hon har riktigt intressanta erfarenheter från både byråsidan och annonsörssidan. Clas Collin är med från Svensk ReklamUtveckling med lång erfarenhet av planning och Jonas Broden som idag arbetar på Posten men som tidigare frilansat som Planner.

David Bonney


david-bonney-december-08

David Bonney

Describe your experiences and reflections of a planner and the work a planner do?
Planning? Potentially the best job in the world, often the most frustrating. The only job I know that relies equally upon top class creativity and seering analytical ability… telescoping from one mindset to the other in a single afternoon can be exhilerating and exhausting, but ultimately fulfilling. The problem with planning is an inevitable one… our job is to see the light, the potential, the strategic roads not taken, and to represent this blue-sky-thinking to clients who invariably and understandably cannot follow all roads and take all risks. The only option is to love the dreaming for the dreaming’s sake, and to just count your lucky stars if even one of your brilliant ideas comes to fruition.

The danger for planning is that it becomes too focussed on the back end of the process… the measurement of effectiveness, accountability and such (whether effectiveness should come at the front or the back end of a process is another debate). But, the best planning and the best planners are inherently creative, intuitive and with eyes only for creating something magnificent, doing so with gusto and energy and without allowing the constraints of accountability or caution to restrain them too early in the process. Good planners are creatives with added responsibilities, more like entrepreneurs than accountants… show me a planner who can’t generate wonderful concepts and write excellent copy… and, I’ll show you someone who can’t really be happy as a planner.

Describe how the future will be out of your perspective in your work and in your life?
It’s very hard to see. I can only see my life in brand communications a year ahead at the most. I feel a great inclination to be entrepreneurial, to experiment, to put my neck on the line time and time again… in fact, I think greater risk-taking it’s essential if our industry is to survive. And so there’s no telling where it will lead us in five years… but perhaps consumers will be the clients, or clients the agencies, or agencies a curious footnote in history.

Mention the 3 most important and historically based inventions/events/episodes/experiences/etc to us, the human race/mankind? 
1) The day an ape stood up and walked for the first time on two legs (the implications for hip-size and maturity of infants at birth had far reaching implications for humans, the way we bond and the way we emote).

2) Mass media / urbanisation– when humans left their communities of less than 200 people and suddenly found themselves toe-to-toe with thousands of strangers, it meant our brain was suddenly in an environment for which it was not designed and humans would have a tough time being happy for ever more. Where once you might have been the best musician in your village, you were now an also-ran.  The development of mass media further increased the severity of the “contrast effect”, our inherent tendency to compare ourselves with other people and change our life strategies as a result.

3) Death. We know we will one day die. This explains a lot. 

Mention the 3 forthcoming most important and historically based inventions/events/episodes/experiences/etc to the human race/mankind – i.e. they will come in the future? 
1) Scientists turn off the need for sleep (invariably one economy will develop this technology before others and it will have drastic economic and political consequences… The Sleep Wars, perhaps?).

2) Male infertility reaches chronic levels.

3) People refusing to use the internet become as common as vegetarians and Christians.

Describe who you are, your background and what you do/work with?
I was born in Ireland in 1978. After a short period as a rock star I studied psychology and worked in academia for a bit researching amongst other things the effect of male pheromones on female attention. In 2003, I flipped a coin at Kings Cross Station and decided to enter the world of advertising. I ended up working five years as a planner in London, at McCann Erickson and DDB… two superb agencies. Since summer 2008, I have been living and freelancing in Berlin, most recently as Planning Director at a punchy, ambitious little agency called Plantage.

I am a naturally creative planning director / senior planner who occasionally finds himself as a copywriter and likes to provoke wherever possible with scary ideas and fresh thought-pieces. My remaining ambitions are to live and work in Stockholm and to open a creative strategy agency that doubles as a piano bar at night.

 

 

Planning bäddar för investering

Skriven för Marknadsledarens majnummer, en medlemstidning för medlemmar i Marknadsföreningen i Stockholm.
”Planning handlar om liv och död” skriver Dan Landin på Åkestam Holsts blogg som svar på frågan vad en planner gör. ”Tänk dig ett band, då är plannern basisten” säger Jonas Söderström på Planning Sthlm. Denna artikel beskriver ett yrke som ökar i betydelse men som få känner till.
”Planning handlar om liv och död” skriver Dan Landin på Åkestam Holst blogg som svar på frågan vad en planner gör. ”Tänk dig ett band, då är plannern basisten” säger Jonas Söderström på Planning Sthlm. Denna artikel beskriver ett yrke som ökar i betydelse men som få känner till.
Kommunikation som bygger varumärket och driver försäljningen är de huvudsakliga motiven till att investera i marknadsföring. Ändå ser man fortfarande mycket reklam och PR som utförs med ”fingret i luften” samtidigt som det idag görs fler mätningar än någonsin. Åtskilliga mätningar är till för att bekräfta förutbestämda uppfattningar istället för att söka insikt. Upp till 70-80% av alla mätningar är sådana beställningsjobb berättade en VD för ett av Sveriges större marknadsundersökningsföretag för mig nyligen.
Kan planning vara en del av lösningen på detta? I England dök plannerns (Account Planner på engelska) roll upp samtidigt som USA byggde månlandare och drömde om framtiden. Reklam skapades då mest med magkänsla och de undersökningar som gjordes kopplades inte till den kommunikation som producerades. Plannern utgjorde en funktion som formade strategier och kvalitetssäkrade marknadsföringen på reklambyråns stora konton med hjälp av undersökningar. Idag har rollen utvecklats men levererar i princip samma typ av insikter och verktygen består nu inte bara marknadsundersökningar. I Sverige har planners funnits sedan början av 90-talet, om än i liten skala.
Syftet är att åstadkomma effektivare, produktivare och kreativare kommunikation. Eftersom kraven på avkastning från marknadsföring ökar har planningens roll vuxit i betydelse. I en intervju jag nyligen gjorde med Pär Lager, VD för Berghs School of Communication, hävdar han att det har skett ett tydligt trendbrott från kundsidan de senaste två åren. Numera satsar företag större resurser på förarbete, undersökningar och strategiupplägg på bekostnad av annonsbudgeten. Anledningen är helt enkelt att man väljer att agera och träffa rätt istället för godtyckligt och brett. Planning är en del av förklaringen menar han, PR en annan.
Samtidigt ska sägas att planners inte är varumärkesstrateger även om dessa områden överlappar varandra på många sätt och att planners ibland gör varumärkesplattformar. Poängen är snarare att brygga spannet mellan varumärkesplattformen och den kreativa processen så att kommunikationen uppfyller sitt mål. Traditionellt sett utförs rollen på byrån nära den kreativa arbetsgruppen. Idag är det även vanligt att arbeta på frilansbasis både mot byråer och direkt med företag. Även affärsutveckling är en del av plannerns kompetens och kommer bli vanligare i framtiden.
För att ge ett exempel på lyckad planning skulle jag vilja nämna NIKE+, där djup konsumentinsikt banade väg för en produkt som skapar ökad nytta i löparens liv och även bygger en community där de kan jämföra resultat. Ett annat exempel är kampanjen bakom Barack Obamas valseger. Ända från kampanjstart hade den starka inslag av planning som tillsammans med Obamas egna kommunikativa utstrålning var det som avgjorde, hävdar en av kampanjgeneralerna Anita Dunn.
Det finns gott om kampanjer där plannern haft en betydande roll men ändå förblir anonym. Plannern är inte den som producerar kommunikationen, det gör den kreativa arbetsgruppen på byrån eller inhouse. Därav Jonas liknelse med bandet? Hur många basister kan du namnet på?