Mål & Medel inom marknadsföring

Sitter med en rolig förfrågan jag fått från en kund där man bett oss på byrån att göra en inspirationsdragning kring mål och medel inom kommunikation. Tänker mig att det är ett vanligt problem i vår bransch att briefen går för långt i sin beskrivning av utmaningen/uppdraget så att den faktiskt kommer in på lösningen. Har försökt illustrera resan från A till B som ett projekt består av så enkelt jag kan här:

A och B
Om beställaren vet nuläge men även leverans så är det ju inget kreativt uppdrag, det är en leverans. Detta är ett produktionsuppdrag.
A men inte B
Det som skiljer en kreativ bransch från andra är ju att beställaren vill ha ett ”nytt” B. De vet inte vad B är och därför kommer de till en reklambyrå eller motsvarande. Om beställaren vet väl vad A är, d v s deras utgångspunkt, så finns det goda chanser för att B blir riktigt bra. Detta är ett jobb för en kreativ byrå.
Varken A eller B
Problemen som ofta uppstår är när beställaren tror sig veta A eller B men inte kan definiera det väl eller har förstått dem väl nog. Förutom lösningar som inte löser uppgiften brister också parterna i förtroende för varandra och det är svårt att sätta på fingret på varför i många lägen. Denna mycket tuffare utmaning är anledningen till att behovet av strategiska och kreativa byråer i kombination behövs. Försöker annonsören beställa B utan att veta vad A är och utan förståelse för att reda ut A har du ett problem som måste lösas.
B men inte A
Sedan har vi det tillfälle då beställaren tydligt vet B men inte A. Som exempel på detta vill jag ta upp en av världens bästa briefer enligt min kollega Mats Rönne. Whirlpool och Philips hade gått ihop och ville komma in ordentligt på den Svenska och nordiska marknaden. Briefen löd:

På 5 år vill vi bli lika kända som Electrolux. Vad kostar det?

Det lämnar en rättvis och väldefinierad målbild till byrån som själv får skaffa sig de svar som krävs för att lösa utmaningen. Kanske det bästa sättet att se på sin kommunikationsleverantör. För varför ska annonsören egentligen påvisa hur man löser delar av problemet åt byrån? Varför köper man då dess tjänster, det lutar snarare åt att man inte litar på dem då.
Däremot är ett äkta samarbete där man öppenhjärtigt ger och tar från varandra mellan annonsör och byrå en förutsättning för bra leveranser. Det vet alla som varit med om det. Men för att komma dit måste det vara tydligt var förväntningarna ligger från båda håll, därav detta blogginlägg. När beställaren utger sig för att veta A eller B men inte gör det är då processen går sönder. Vet du inte så var ärlig med det, då kan vi lösa något riktigt bra tillsammans.
Till detta ska sägas att det är svårare idag att vara en duktig annonsör än det var tidigare. Inte för att kreativitet var lättare förr utan för att konkurrensen vuxit sig stark och bryter sig över kategorier på ett sätt som idag är mycket svårt att få grepp om. Det är därför en kunnig annonsör i kombination med en kunnig strategisk och kreativ byrå är en kombination som betyder ännu mer idag än tidigare. Men strategi det får aldrig ske på bekostnad på kreativ höjd, tvärtom är den där för att möjliggöra den.

De ”dummaste misstagen” människor gör

Antingen har du idag en bra kunskapsbas inom beteendeekonomi och då kan det finnas bitar här och där som du kan använda för att fortsätta lägga ditt kunskapspussel eller så har du inte mött beteendeekonomi tidigare och då hoppas jag att jag kan väcka ditt intresse för området.
Beteendeekonomi är för oss som arbetar med varumärke- och affärsutveckling en fantastisk källa till att utveckla, motivera och bevisa vårt arbete i en allt mer komplex värld.

Varifrån kommer beteendeekonomi och vad är beteendeekonomi?

Föreställningen om ekonomi fanns redan på antiken och benämns först i skrifter av Aristoteles, själva ordet kommer från grekiskan och betyder hushållning. Ekonomins vetenskapliga utveckling har genom historien varit skiftande, exempelvis under medeltiden då kristendomen styrde var ekonomi starkt förknippat med synd och bannlystes i det närmaste. Ett par 100 år senare – 1700 talet – formulerades tanken om individen som samhällets minsta beståndsdel, den ekonomiska individualismen och föreställningen om ekonomisk rationalitet – Enligt Mats Andrén, professor i idé och lärdomshistoria på Göteborgs universitet uttrycks detta i tesen ” Om varje individ handlar enligt den egna största ekonomiska vinning och om alla gör det och tillåts göra detta får man ett gott samhälle”.
Adam Smith 1724-1790, moralfilosof och nationalekonomins fader skriver i Folkets välstånd – ”Agerande av den rationella och själviska människan i god konkurrens på den fria marknaden kommer att svepa som en osynlig hand över samhället och föra med sig det bästa för alla”.
Ovan är, kanske raljerande uttryckt, nationalekonomins grundtes och vad vårt samhälles uppbyggnad vilat på sedan dess – en människa som alltid är rationell och tänker på sig själv och sin egen vinning i allt den företar sig – Enligt Mats Andrén är detta en väldigt reducerad människa och han är väldigt kritiskt då vi är så mycket mer än så. Adam Smiths människa har inte föreställningar om det moraliska ansvaret, det är heller inte en människa som vill ta ansvar för den gemensamma välfärden.
I vår tid agerar vi på ett annat sätt, vi röstar, vi engagerar oss för samhället och detta existerar inte i den ekonomiska människan.
Därför har sedan 1970 talet en motvikt vuxit sig starkare och starkare
– beteendeekonomi –
Beteendeekonomin skiljer sig från den traditionella ekonomin genom att helt enkelt vända upp och ner på övertygelsen om att vi är rationella och BEVISAR vår irrationalitet. Beteendeekonomin beskriver världen som den verkligen är genom experiment. Experiment som visar på hur vi människor fattar våra beslut i verkligheten. Den traditionella ekonomin, nationalekonomin, beskriver däremot världen genom formler och logaritmer och visar på hur den vill att världen agerar och reagerar. Problemen uppkommer när teorierna skall testas i verkligheten då de kraftigt förenklade och konstruerade teorierna inte kan appliceras och belägga samband ute i verkligheten. Professor Hans Lind, KTH drar en parallell mellan nationalekonomi och meteorologi – Han menar att eftersom vi inte kan förutse vädret mer än några dagar därför att det är så komplext (Observera inget mänskligt beteende är inblandat). Hur kan man då förvänta sig att ekonomer skall kunna förutsäga ekonomins utveckling? Det är helt enkelt inte en realistisk förväntning.
Dagens värld som är mycket komplex och utsatt för blodig konkurrens kräver att vi ser världen för hur den verkligen är.
 

Verktyg som gör skillnad

Ett av flera sätt att adressera dagens utmaningar är valdesign. Övergripande vet forskningen idag att vi människor appelleras av många val innan vi står inför ett eget beslut. När det är skarpt läge och vi ska fatta ett eget beslut rörande oss själva eller vår närmaste krets vill vi däremot inte ha ett överflöd av val. I de allra flesta fall säger våra hjärnor stopp trots att vi inte är medvetna om det. I värsta fall uppkommer ibland en negativ association till situation och varumärke eftersom vi har en gnagande känsla av att vi har suboptimerat när vi gjort vårt val. En orsak till detta missnöje är att det går åt mycket energi när vi väljer och vår hjärna kan inte utvärdera alla alternativ optimalt och hamnar därför i undermedvetna tankar kring suboptimering
Varför har vi då väldigt många undersökningar som säger motsatsen? En orsak är att undersökningar är trubbiga verktyg – i många fall är det endast det översta lagret som vi kommunicerar, bland annat för att vi tänker ofta som mentala hagelgevär
En annan förklaring är så kallade varma och kalla stadier vid respondent situationer. – De flesta av oss, om inte alla har inte förmågan att kunna relatera till vad vi upplever och vad vi vill i en framtida specifik situation, detta gäller i stort sett allt från köp av lågengagemang produkter, relationer och sex till pensionssparande. Våra så kallade ”inre behov” kan snabbt förändra externa behov genom extern stimuli. Dessa inre processer som pågår hela tiden är också mer dominerande över våra dagliga aktiviteter än vår högre kognitiva förmåga.
Valöverflöd gäller oberoende av om det är högengagemang eller lågengagemang produkter. Utfallen kan bli ungefär som för nedan lågengagemang produkter.
Har en butik exempelvis 24 produkter inom en kategori på display för att nästa dag ha 6 produkter på display händer följande: Vid 24 burkar kommer c:a 60 % av 100 fram och smakar medan det är endast 40% som kommer fram till bordet med 6 produkter.
Det som ändock är kritiskt är vad som händer med köp! Endast 3 % av de som kommit fram till bordet med 24 burkar köpte medan 31 % av de som stannat vid bordet med 6 burkar köpte.
24 burkar = 1.8 köp på 100*
6 burkar = 12.4 köp på 100*
 
Kan det då verkligen vara så att stora utbud inte driver köp utan bara driver närvaro i butik? Ovan och många fler exempel visar att så är fallet. Kan det till och med vara så att många företag skulle öka både första och sista raden väsentligt om de drog ner på antalet varianter och istället satsade på varumärkesextensioner där varumärke och marknad tillåter och istället för att ta in fler varianter på samma tema utforska hur kategorier kan utvecklas och bli nya områden? Områden där det finns en mängd kunder vars behov inte är tillfredställda?
Hur kan 5×5 =100?
Exempelvis när Procter & Gamble minskade antalet varianter av ett schampo från 26 till 15 resulterade det i en försäljningsökning med 10 % för att inte tala om de kostnadsbesparingar som gjordes. Apple tog till sig detta intuitivt för många år sedan. När Steve Jobs kom tillbaks efter några års bortavaro rensade han kraftigt i Apples produktutbud, Apple har sedan dess erbjudit oss alla sina modeller och varumärkes extensioner i mycket begränsade valdesign. Deras varumärke värderas idag 2013 högst av alla av Interbrand och Apple har puttat ner Coca-cola från mångårig dominans, Apple har också ägt världens största börsvärde.
 

Hur gör man? 

1. Ytterligare kategorisering
2. Dra ner på antalet produkter
Dessa är två vägar till att komma en liten bit på vägen för att förändra första och sista raden för våra uppdragsgivare.
Vi gör kategoriseringar hela tiden. Om vi inte gjorde snabba kategoriseringar skulle vi inte överleva många minuter i dagens samhälle men man kan hjälpa till ytterligare. Här är det viktigt att affärsutveckling och varumärke samarbetar för att komma fram till långsiktiga mål. Mat/frukt/grönt äpple/äpple är exempel på en mental kategorisering. Att vidareutveckla kategorier är ett område där det ges stora möjligheter att förändra och förbättra köpupplevelser och bättra på första och sista raden för företag.
Exempelvis kan man skapa nya kategoriseringar för barnkläder genom att sälja en inne dagis och en ute dagis kollektion. – Tänk att köpa ett paket med allt från underkläder till tröja och byxa i en snygg förpackning till bra pris – Vid den tidpunkten i min lilla killes liv skulle jag vara tacksam för att någon hjälpte mig med detta. En sådan insats skulle troligtvis ändra både köpbeteende och upplevelse hos kroniskt stressade småbarnsföräldrar.
Att dra ner på antalet produkter låter kanske skrämmande men har bevisligen i många fall en positiv monetär effekt. Här är det liksom i kategorisering viktigt att flera områden samarbetar.
Genom att faktiskt på djupet förstå grunderna för mänskligt beteende och varumärken och sedan applicera den kunskapen i verksamheten kommer företagen att gå ut på marknader och agera på hur världen verkligen är istället för hur dem tycker att världen skall agera och reagera. Intressenter kommer komma framåt i kedjan mot lojalitet och en positiv förändring på första och sista raden kommer komma. Att inte ta hänsyn till människans verkliga beteende så mycket vi kan idag gör vägen till kunders hjärta väldigt mycket längre och gropigare och till och med i vissa fall till ett Sisyfos arbete.

* Detta är ett faktiskt butikscase för en lågengagemangsprodukt.

COLLABORATIVE INNOVATION

7 PRINCIPALS FOR COLLABORATIVE INNOVATION

By saher sidhom, sahersidhom@gmail.com

Intro

This is a paper based on the TEDx Kiruna Talk I did on the 5th of June 2013. The talk could be watched here:   http://j.mp/14osKmqThis paper covers slightly more ground with one or two modifications to the talk and more material not in the talk.
I RUN FORGE AT AMV. It is a new division within AMV BBDO London. Its mission is simple: to make new money from new technology. We do so by tracking disruptive technologies that will change the game for our clients and work to explore, experiment and exploit these technologies to create new products and new ventures. This is relatively new for the communication industry. Traditionally, the business model for advertising and production agencies has been time and materials. The fee-based model is becoming
a. Harder to sustain due to the major squeeze clients are enforcing through procurement.
b. It is actually largely irrelevant in a tech led world.
The real shift in my view is how technology has transformed and will continue to transform any business not just the advertising business. At FORGE this presents itself with both a challenge but fundamentally a brilliant opportunity for advancing our industry.
SUSTAINABILITY IS A FALLACY. It’s partly the industry’s fault that it hasn’t evolved as it could have. In many ways, a great deal of effort has been put into sustaining the existing business models of time and materials instead of evolving it.  For an industry renowned for its creativity, it failed to imagine a better future for itself. A talented colleague of mine: Andrew Pinkess often points out there is no such thing as a sustainable business model anyway. In the business world competitive advantages that used to be maintained for 40 years are now down to 12, 5 and even one year. The mission should be how to adapt and innovate rather than chase fantasies of sustainability.
CHANGE IS PREDICTABLE. It’s fashionable to bemoan change and how everything is changing. Really? Is that really a new phenomenon? Actually, the way change changes, is highly predictable. It follows a fairly predictable cycle of birth, growth, maturity and decline. However few companies have a dedicated strategy to look for their next business model. The common strategy is sadly no more than playing ‘catch-up’ and often missing the next wave of innovation that will build new business growth areas.
Life Cycle Life Cycle 2
Needless to say, various studies have shown that companies and organizations that constantly look out for their next competitive advantage and have a clear strategy and commitment to innovation succeed and stay in business more than those that just focus on the day to day business and get stuck in low growth over supplied market and shrinking margins.
TO INNOVATE IS TO ADAPT. The evolutionary metaphor is quite apt for the way our tech-based capitalism works today. As the speed of change increases and as models rise and fall in six months it is the fast and the adaptable that will survive. Those that innovate their way out of problems with every technological disruption are those that are likely to survive longer. However, what kind of innovation are we talking about?
THE SANDWICH AND THE SPAGHETTI. The old model of enterprise as a discrete entity that has a beginning, middle and an end is not unlike a sandwich. Neat, packaged, discreet and stand-alone. However, if you consider the way a modern enterprise today has to function it is really hard to distinguish where it begins and where it ends. It has become more like a plate of spaghetti. As technology becomes the base of everything companies cannot afford to think just of their own value chain. The emphasis shifts towards eco-systems of value. Something that perhaps resembles the value net from game theory is more true to today’s business game. A phone manufacturer 20 years ago used to be concerned with developing the physical phones with little or no attention to what might be in them in terms of software. Today a company like Apple makes the hardware and builds an eco-system for external developers to build on its platform. Even Apple with all its might couldn’t have built  the billions of apps on its store. Technology forces us to collaborate and ‘open-up’. The open source movement has disrupted industries as diverse as telecoms (skype), software engineering (Microsoft) and knowledge (Wikipedia)
pastaburger
Yochai Benkler the professor of Entrepreneurial studies at Harvard and author of The Wealth of Networks sums this up elegantly:

“The world is becoming too fast, too complex, and two networked for any company to have all the answers inside, this is not fashion this is deep change”

A friend of mine; matt, just launched a startup that uses somebody else’s API. He’s built a wonderful app for estate agents in Berlin, however he couldn’t have built a new product without Apple’s platforms and devices and without the supplier of the open API for the properties he features. By building on each other’s platforms new value is created. In short, I submit that you cannot spell capitalism without ‘api’. The principal applies to the entire way we do business today not just in terms of integrating technical platforms to create something new. Prior to api’s, big data, crowd funding and Apple-style eco-systems the classic drivers of collaborative innovation have been: cost-reduction, globalization and morphing of sciences. Add all that up and it is the perfect storm for collaborative innovation. It is a fundamentally different way of working that sadly despite its necessity and promise has its own barriers for implementation. This is especially true in large and established businesses.
BARRIERS TO COLLABORATIVE INNOVATION IN BIG ENTERPRISES. Throughout the years I often encountered the same barriers to collaborative innovation. Even in small startups that are meant to be the masters of it. The biggest barriers I encountered are actually psychological, not financial or technical. Here are my top three:

Identity.

Whenever I set out to cast for individuals to be part of a CI team the biggest challenge was finding people who were prepared to be more than their job titles. I’ve seen it time and time again; somebody might walk into the project as; let’s say, a project manager and walks out a designer. The ability to go beyond self-limiting perception of one’s role is one of the biggest things that get in the way of innovation. Scale that to company departments or entire companies and you’ll get personal and corporate identities tied to a specific (and understandably) reliable definition. Yet, the nature of innovation often demands venturing well out of comfort zones to solve problems that realistically nobody has tried within the team. Self-perception of one’s skill and role severely hinders one’s ability to try to do and be what they’ve never been. The second biggest barrier I found was that of trust.

Trust.

If you think about it most business training whether in business schools or on the job is an elaborate exercise in learning how to compete. Yet, how much training if any is given to executives or potential business leaders on how to collaborate and find win-win models for operation? Whether you are in the communication business or the technology business I am sure you’ll find your own examples of epic battles between giants who clash over patents and over stealing advantage from their own suppliers never mind competitors. Hyper-competition breeds distrust at all levels: at the personal level, at the contract level and at the IP level. The typical innovation lab is run by white men in white coats behind white doors and protected by armies of worried lawyers. I know a famous tech company where you are not allowed to go to the toilet without being accompanied by one of the company’s employees. Hardly inviting of collaboration. Finally, the biggest barrier perhaps is the fear of failure.

Fear.

Various studies show high mortality rates for startups, new ventures and new technologies. For every instagram, tumblr and a Dyson vacuum cleaner there are millions of failures. In fact the mortality rate of startups is around 75% according to Erik Ries, author of The Lean Startup. Innovation is a high-risk high reward game. Few are equipped with the necessary courage and vision to develop an approach to managing their fear and more importantly inspiring courage and appealing to the innate sense of curiosity in their collaborators. The Swedish explorer Johan Ernst Nilson said this in his TEDx talk,

“The higher the mountain the more difficult to climb the more beautiful the panorama”.

But these mountains are big and scary ..,
… only, if you are climbing them alone.
So what do we do about all that?
HACK AND HUSTLE. TOGETHER. I always believed that a mixed up world is a more interesting place. As our world becomes more x-disciplinary, x-sciences, x-cultural, x-technological and x-border I designed a collaborative innovation process that is essentially a week-long hack week. The first one I did at my current workplace involved
50+ people
12 nationalities
7 days
3 briefs
6 prototypes
1 sold
2 in pilot
(My TEDx talk has a Hackumentary of the above experience).
The comment I would make about this is: that despite the hard work and the severe pressure everybody was under; no one would have wanted to be anywhere else or with anyone else. Everybody was there because they wanted to and because they wanted to work together. So here are my basic seven principals for getting diverse talents around a problem to collaboratively innovate.
7 PRINCIPLES FOR COLLABORATIVE INNOVATION. I found these principles incredibly useful in creating the sorts of teams where the thrill of doing something amazing is bigger than the fear of failure.
1. MINDLESS OPTIMISM.  No invention is possible without it. I firmly believe that you have to be insanely optimistic in order to innovate. Or if you prefer, crazy enough to think you can change the world. Without a super human will to change the world nothing genuinely original and adventurous is going to happen. One of my favorite examples of this is an ad put out by Ernest Shackelton, the polar explorer, when he was recruiting a crew to journey into the un-known:

“Men Wanted for a hazardous journey, small wages, bitter cold, long months of complete darkness, constant danger, safe return doubtful, honor and recognition in case of success.” Ernest Shackleton 4 Brulington st.

Now, you have got to be crazy to apply, … or curious, optimistic, inspired and excited by the un-known and probably terribly bored with the mundane. Think of the perfectly predictable false sense of security that comes with ‘smart’ analysis. For example, the last sales projection you’ve made on a spreadsheet with tons of assumptions that probably have more in common with astrology than astronomy.
Innovation is a long and hard road often with unclear outcomes, if innovators knew what they were doing it wouldn’t be called innovation. Yet, optimism is vital to that journey, it’s infectious, and it’s a virtuous circle that creates the right kind of positive energy that is needed to solve the kind of impossible problems to turn them to possibilities. There are a million reasons why things can’t be done and a million cynics posing as serious know-it-all pragmatists. In my view pragmatism is the enemy of optimism unless it’s fully employed in its service.
Meet my students at Berghs School of Communication in Stockholm. All 25 of them decided to collaborate on a crazy project. They wanted to see how far they could go with their ability to come up with ideas. They set themselves a ridiculous challenge. They invited ten clients to give them a brief each and then they locked themselves up for 25 days with a mission to create 25 thousand ideas. To see and learn and discover everything they can about ideas. Big ones, small ones, silly ones, important ones and impossible ones. It’s probably the best exercise I have seen to train young creative and innovators to learn how to come up with lots of ideas. And be able to handle the variety of possibility and understand the nature of ideas not unlike how a master carpenter knows how to craft beauty out of any type of wood. Each client got 2500 ideas and they have built and sold two of the clients and they are several talks about producing more. This for me is not an exercise in brainstorming this is an exercise in being totally optimistic about the power of creativity. These 25 students have learnt about the nature of ideas in 25 days on their own more than I could teach them in a whole year
Video case study: http://j.mp/19sKIei
The thing about mindless optimism is to ignore the doubters and more importantly the established well laid paths in the ground to discover your own personal and collective spirit of adventure. With that in heart, innovation becomes a lot easier. Just as mindless optimism is essential for innovation the other side of that coin is also vital: avoid the doubters like you would avoid the plague.
2. CIRCLE OF TRUST. There is a romantic comedy: Meet the Fockers, where Robert De Niro is concerned about admitting his new son in law to his family or as he puts it: enter his circle of trust. This is funny in the movie but I find the idea of the circle of trust deadly serious in a collaborative innovation project. In our hack week there were super senior people who run big chunks of business, a 19 year old games designer, a young creative team a not so young world famous creative director and an ex-marines officer, all working at the same level, same room, same table and towards the same goal. They were all part of the circle of trust. The way to overcome the identity barrier I mentioned before is to ensure people connect fundamentally on a human level not with the job titles of the other people in the room. I found two fundamental ways of creating a circle of trust in the team. The first is what I call it Spartan Casting, based on the Greek legend of selecting the best warriors to be part of the best military in ancient times. My way of doing that is ensuring that everybody who was in that team was best in class in what they do regardless of their age, gender or affiliation. In the film industry there’s a saying: 60% of directing is in the casting. If you got the casting right the directing will be a natural process. By getting the best people I can to be in each team, the better the chance they’ll connect with each other because they know they’ve been selected to be part of something special and because they are good at what they do. This generates instant respect, which precedes trust. The second rule for creating the circle of trust is creating social capital in advance of the work. Getting the team together to get to know each other on a level that is utterly informal and un-manufactured gives them the opportunity to connect with each other as human beings not with each other’s job titles. This might sound a bit hippy, but seriously, just try and remember the last corporate away day when you’ve genuinely connected with somebody and felt like you could climb a mountain with them.
3. GIVE THE FREEDOM TO FAIL BUT PLENTY OF ROOM TO SUCCEED. The first thing about understanding what holds people back in collaborative environments is the uncertainty of the outcomes and the ownership of the outcomes. Therefore, before anyone enters the room everybody should be on the same starting point of shared risk, shared reward but ultimately shared expertise. The trust barrier plays a major part here, to overcome any trust issues the ground has to be prepared to protect the contributions of everybody in the room. Years ago I was in a food related startup that was failing miserably and we decided to dissolve it. We got acquainted with an Italian guy who specializes in buying failing companies. He buys them, splits them apart and sells the pieces. When we were in discussions with him I learnt an important lesson from him. Having the wrong contracts can be deadly. He was giving us very little value for our stuff and I argued intensely over it he very calmly said to me in Latin: Verba Volant, Scripta Manant. Which means, words fly, what’s written stays. If it is not in the contract we don’t get it. Since then, I hated contracts because they are usually designed to divide and punish in case of failure. Years later, I decided to write my own contracts in order to do the opposite. To ensure that people’s contributions are protected and more importantly they are motivated to contribute their best ideas because they know they’ll get a fair share of collective success instead of holding back their best stuff.  With the right and fair basis for the engagement a different type of contract sets in. A psychological one where success depends on how well we collaborate instead on how well we fight over a share of the idea.
4. BURN YOUR SHIPS. There is a popular piece of mythology in entrepreneurial cultures called burn your ships. The story goes something like this: a navy leader lands on the enemy’s shores, whilst totally outnumbered by the enemy, instructs his sailors to burn their ships. They ask him; ‘why?’ and he says; “the only way is forward, outnumbered or not, we are not going back. If we lose, our enemy will burn our ships anyway so we might as well do it ourselves and win”. I find this interesting because the moral of the story for me is really about intense focus. Without it, distractions, doubt and easy excuses sap the energy and the passion that needs to go into the innovation process. So, in order to make sure that our innovation process works I clearly draw a clear beginning and a clear end for each of the days. Day 1 is totally about locking down the idea by the end of the day, because day two is all about scoping the idea. Day three develop and build etc. Because the teams know that there is no way there can be spillage from day one to day two they are totally focused on delivering on the mission for the day. This intense focus quickly weeds out any in-efficiencies and any redundant thinking or doing. It also sharpens the instincts on getting the right idea and then getting the idea right. One of the development companies I work with has a simple hangman game. Every time somebody distracts a developer from their work a stick is added to the hangman on the board. By the end of the week if any individual adds the final stick they have to buy the entire team dinner. It is a simple illustration of the need for developers and technologists to be given the room to focus totally. There is a reason most of them typically code through the night to avoid the silly distractions of daytime work. The environment itself has to be out of bounds. I ensure that nobody disturbs them during their work, no-unwanted guests. No doubters anywhere near them.
Intense focus is what allows them to get into a state of ‘flow’. The psychologist Mihaly Csikszentmihalyi identified (http://j.mp/1aso6Zw) an optimal experience he calls ‘flow’ where the level of the challenge is high enough and is matched by a high level of skill. When someone is working at a high level of skill and challenge they achieve this almost transcended level of activity. Intense focus, delivers a feeling of ecstasy that allows them to attack the impossible in a way that is; despite its difficulty; highly pleasurable and gives the feeling of something larger than oneself.
Zach Klien; the co-founder of Vimeo has a brilliant way of describing this ‘flow’ / intense focused experience:

“The most interesting place to be is the place that allows you to be most focused. And when you are that way you, I think, are really at your peak. I think it’s when you are most comfortable with yourself. I think it’s when you are most attractive to other people that you are bound to be interested in and you sort of become magnetized, you find also other people who are driven to make the same things and it puts you in a really creative place where there’s no fear, where people are just really happy about the things they are making together. And it’s in this space that you achieve the greatest things creatively.”

Creating a protected environment where the mix of high skills, high challenges and intense focus can give birth to truly brilliant ideas and solutions in a fraction of the time it takes to do things in the fragmented, disjointed and typical processes of everyday work life.
5. SMALL PROTOTYPES FOR BIG IDEAS. Fast progress is essential to harnessing the emotive energy of new ideas. Prototyping quickly and badly is essential in order to bring to life abstract ideas into a real world. Only then we get closer to a version of the truth that we can build on. Prototyping is a vital step in the process. From the moment a problem is clearly defined and ideas emerge getting those ideas to have a physical life is vital for enabling the teams to understand two things: the constraints of the idea and its potential. Most people have been taught to think first before acting or ‘think before you leap’. I would argue the reverse. My position is when you are making something you are actually thinking with your hands. You cannot think your way into a new way of acting but you have to act your way into a new way of thinking. Prototyping is the means to do that. I was told about a problem that is ripe for an innovative solution recently. Large vehicles often have large blind spots that means they cannot see cyclists coming up from behind them. This is a major problem in London due to the traffic, lack of cycle lanes and the noise drivers can’t see, or hear cyclists coming up from behind. This is resulting in an un-acceptable and high level of fatalities. When I first heard about the problem I almost instantly came up with an idea based around restoring the communication breakdown between the drivers and the cyclists by means of using sensors and AV alerts to the drivers to stop or slow down if there was a cyclist in the blind spot and if the cyclist was in immediate danger they can press a smart bell that sends an extra alert to the driver to ensure they are fully aware of the hazard. This project is in research at the moment but the point about prototyping here is important. From the moment I heard about the idea and got the team to make the first prototype it took 8 hours. Four of these hours were spent at Hamley’s the toy store trying to find a fun car to hack for the prototype the other four hours were spent coding and soldering the sensors. The second prototype took 2 weeks; there was a lot more sophistication built into it in terms of developing the right technology given all the real life issues. The third prototype is taking 3 months as it goes through piloting and empirical testing.
mini-bike
After 8 hours …
bikeringerbikething
After 2 weeks …
Prototypes are not the only for testing the concept. They are a means of proving the concept, the technology, the manufacturing process, the in real life application and most importantly the business model that goes with it.  I personally see the whole prototyping process as a perpetual way of proving it wrong but making it right. Any innovation product changes shape the minute it is touched by a customer. The whole process is in the spirit of agile development.
For the un-familiar, the agile manifesto serves as a good introduction:

Individuals and interactions over processes and tools
Working software over comprehensive documentation
Customer collaboration over contract negotiation
Responding to change over following a plan
*agilemanifesto.org

Agile really makes sense for innovation projects when the outcome isn’t entirely known, (as opposed to waterfall or typical gateway led innovation processes). It shifts the focus on the activities that add real value to the innovation itself as opposed to add value to the people who happen to be involved in the project. It purifies the process and puts a huge emphasis on the activities that generate the most value not the ones that takes away value from it. In short, all the virtues of rapid prototyping and agile give us a better and quicker shot at bigger ideas – not bigger projects.
6. ART OF THE POSSIBLE.  There is an interesting story about evolution. The theory is of-course accredited to Charles Darwin. It took him 5 years worth of travel and discovery to come up with up with natural selection. But a little known fact is that he actually re-wrote the book on evolution 6 times in his lifetime. The bible of evolution had to evolve and its author had to revisit his grand theory in totality six times.
Another of my favorite stories in that vein is about Sir James Dyson the inventor of the bag-less vacuum cleaner. From the moment he got the initial idea to making his first prototype it only took 1.5 hours. Yet, it took him ten years to launch and sell it in his home country, the UK. He actually had to sell it in Japan under a totally different business model (via catalogues) in order to establish the product and the idea. Only then he managed to get back to the UK and sell it under a more classical retail business model.  There will be barriers. There will be people who won’t understand what you are talking about. There will be failures. There will be many twists and turns in the journey. As well as the high failure rate due to many factors, for example: 30% of startup founders leave the original teams. Paul Graham the founder of Y Combinator remarked:

“Startups fail when founders give up”.

But what about those that do not fail? What do they do differently? Do they stick together more? Don’t they get tempted to give up? I looked into this and apart from all the usual stuff around leadership, determination, beliefs  etc they all seemed to do something a lot more practical;
They pivot.
Pivoting is giving up. Giving up the original business model or product idea. Finding an alternative way of succeeding that might not necessarily be what they thought they would be doing. Startups or innovations that last for the first ten years change their business model on average four times. They adapt their business model, they change their product, and they might start off doing a consumer product but end up being a data company. They pivot. The ability of a new venture to adapt and flex around what its success profile is an essential part of survival. Ironically, if you look into the histories of large and old and established companies you will find that they made some strategic pivots along the way. Perhaps not as fast or frequently as a tech startup might do (4 in 10) but pivot they did. For example, Nokia started by making paper, then electricity, then rubber, then phones then Internet and no doubt they will change again as the world changes. Innovation and new ventures are surely not for the faint hearted but for those that are blessed with the evolutionary ability to adapt and respond to change. The art of the possible is really about the art of the pivot. Here is a mini list from Mashable of pivots that you probably didn’t expect:
YouTube started as video dating site.
PayPal was originally a way to exchange money via Palm Pilots.
Flickr was had roots as an online-role playing game.
Groupon was originally a cause related enterprise.
Twitter was a side innovation originating from hackathons around podcasting.
Instagram was originally a blend between Foursquare and Mafia wars.
The founders of all these embody the art of the possible. They pivoted. They evolved. And that is; the art of the possible.
7. MASS LINE LEADERSHIP. Typically in most organisations in the world leadership is a one-man job. Often, with titles such as; president, CEO, Chief etc. We have grown up in the business world expecting a singular individual to bear the weight of responsibility for what seems to be, well … everything.  But we live in a world of social production, a world where a 26 year old doesn’t have to wait 40 years to lead a multi-billion company, where youth trumps experience, where the collective makes better decisions than experts, where Google effectively outsources relevance to the millions of people using it and deciding in aggregate. Where eco-systems and spaghetti like companies need to be extra capable of having leadership mass distributed instead of bottle necked at the top. Where decisions could be made competently at every level. Where funding could be crowd funding, where software could be open sourced, where access to talent is un-filtered where knowledge is free and accessible and where innovation is truly open to anyone and everyone. One of my favourite examples at the time of writing this article is from Kickstarter, the crowd-funding platform. ARKYD is a people funded satellite. The idea is you can fund it and use it to take your own pictures from space or put images of yourself on the satellite and take pictures of yourself with the real earth as background. It is a really simple and charming idea yet impossible to achieve ten years ago. The good news is; leadership of innovation is no longer constrained to a few experts and locked behind closed doors. Open innovation and collaborative models of innovation are far more exciting than the dreary and closed R and D departments of various companies. Innovation is truly open to each and everyone and what comes with that is the ability not only to collaborate with strangers to concept and develop but ultimately to open up and share the responsibility from one individual to the entire organization and beyond to lead and share the next stage of evolution. I firmly believe; this stage in the innovation history is fundamentally about collaborative innovation. It is really good news if you think about it. Because progress is now up to all of us.
And the future is what ‘we’ can truly make of it.

The Mad Cow disease of the creative industry

The advertising business has a true problem on delivering creativity if you ask me. And, if its true, we should be out of business soon. Which we just might be. I have in my career been in meetings pitching ideas, using others peoples ideas , or even ads, to make my sale. And if not in the pitch meeting they turn up during the creative process. We are eating from our own ideas turning our own industry into a creative drain draft that might put us all out of business. This is my confession which I know I share with others. But it has to stop.
The reasons behind I believe is:
Clients seem to be more afraid of creative height in a time where more leverage is needed to break through and reach the market. Using other companies ads to make them feel safer creates a feeling of comfort.
Clients seems to have a hard time to know wether ideas are good or bad. Weak strategy makes it hard to judge quality and relevance.
And finally, when pitching ideas you want to show your inspiration. What lead up to it. And to many mad mens in our business other marketing ideas, ads and award winning work seems to be a main source of inspiration.

@uberblond

A year ago I attended Heidi Hackemer as she was invited by Swedish account planning group to make a talk at Berghs school of communication. She struck me as a brave, down to earth, talented planner with great integrity. At the time I didn’t know who she was. But I got to learn that, among other great work, she was in the team that did one of my tear jerker favorite ads of all time, Dear Sofie for Chrome by BBH agency.
Now, her talk was about how a planner should keep a distance to his or her own career in order to be a good planner.

You can see the Slideshare in full above. I won’t go through all of it here, but the part about Steve Jobs connecting the dots didn’t fully strike me until now, one year later. I mean, I have al ready lived my life in a impulsive gut instinct manner. Seeing how my choices sometimes only makes sense as times passes by. Thats the obvious part I fully understand. But how it relates to creativity is a different matter.
Here is a large chunk of quoting from the presentation that I want to stress.

”I had been living the linear, advertising life and was anxious because I wasn’t still on it but reading about dots made me question the linear”
 
”I became obsessed with this idea of “living the dots” + and its relationship to creativity. what I learned… creativity values space, exploration.
 
“Being able to step back and view things as an outsider, or from a slightly different angle, seems to promote creativity. This is why travel frequently seems to free the imagination, and why the young (who haven’t learned all sorts of rules) are often more innovative than their elders.”
 
 

Johannes Gutenberg transformed his knowledge of wine presses into an idea for a printing machine capable of mass- producing words.
 
The Wright brothers used their knowledge of bicycle manufacturing to invent the airplane. (Their first flying craft was, in many respects, just a bicycle with wings.)
 
George de Mestral came up with Velcro after noticing burrs clinging to the fur of his dog.
 
Larry Page and Sergey Brin developed the search algorithm behind Google by applying the ranking method used for academic articles to the sprawl of the World Wide Web; a hyperlink was like a citation.

 
 
net net
I don’t believe you can plan for breakthrough creative work if you don’t ruthlessly value creativity in yourself

this is scary
it’s scary to walk out of an ad agency at 6:00 (I do believe we call this the “half-day”)
it’s scary to stare at the ceiling or go for a walk
it’s scary to not take the next big, logical job
it’s scary to trust the work will come as a freelancer it’s scary to take off for a few months
it’s scary to not be one of us
 
I’m not advocating for everyone to quit their jobs, become a freelancer, buy a truck and travel around
I am advocating for more personal thoughtfulness:
what do you believe in?
why do you do this job?
are you creating the best conditions to make that happen?
your answer may involve being in an agency; that’s okay.

I hope it makes sense to you as it has to me. If the part about how creativity works is true, that the main part of it comes from crossing one field with another. And if it is true that our main source of inspiration is others marketing ideas. Then not only will there be no creativity. It actually makes for the Mad Cow disease of the creative business which means ideas are not just bad, but also insanely weak. Ill.
Somehing to think about if you consider yourself a nerd of advertising. And also something to think about if you’re an agency leader trying to prevent your employees from doing things that that can’t be charged for in the short term. And Googles 20% time off for own projects strategy makes even more sense to me now as well.
Now the big question is, to go along with Heidis finish in her presentation, what do you do that is different and you believe in? When do you have time to do it and how do plan to create more time for it and find new interests in the future?
I think the phrase Mad Cow disease is a great expression for this phenomena. It was introduced to me by my new colleague Adam Springfeldt at Acne advertising. Thank you Adam.

Vad är en insikt?

Det är stor skillnad på data, information, mening och insikt. Insikt har i flera år varit ett ord som blivit misshandlat rent ut sagt. En sann insikt är sällsynt och väldigt värdefull. Här gestaltar vi vägen den måste ta för att komma dit.
Bilden ovan är gjord av Tomas Lundgren för att illustrera planning och insikter. Jag tycker den är helt fantastisk enkel på att illustrera vad värdet av våra tjänster gör.
Det turkosa fältet motsvarar indatakanaler. Det rosa fältet motsvarar kunskaper och kompetens hos plannern.
Det vanligaste misstaget är att människor presenterar data eller information som insikter, de har då inte tolkat underlaget utan bara lagt fram det som det är.
En insikt är i min mening att skapa en känsla för data. Data betyder inte mycket. Det är abstrakt och inte speciellt humant. Vi känner inte för data, framförallt inte om den är komplicerad. Men när den tolkats på rätt sätt och fått mening och kontext, då kan vi känna för den. Då är du framme. Då har du användning för den.
Att var 13 man har köpt eller kommer köpa sex är inte en insikt. Inte heller att de flesta väljer kyckling till middag på fredagar. Eller att centerpartiet ligger rekordlågt i väljarbarometern.
Det är verkligen inte i alla projekt jag ställer upp i som jag når fram till en riktig insikt. Jag är gärna ärlig och säger det. Och jag är också övertygad om att väldigt få kommunikationsinsatser börjar med att hitta en insikt och sedan bygga kommunikationen på det. Även om det är det vanliga byråprocessnacket som används. Mer om det i kommande inlägg.
Självklart borde detta inlägg rymma exempel på faktiska insikter. Men dessa kan jag tyvärr inte dela med mig av då någon betalt för dem. Kanske kan ni hjälpa mig med exempel på insikter som ingen kund stått bakom?

IT och renässansmänniskans återkomst

Ursprungligen publicerat på http://rickard.almer.se/

Inför mitt första sommarjobb i det tidiga nittiotalet hade jag turen att snubbla över ett VHS-band med en excel-kurs. Det enda jag minns från kursen var att Christer Sturmark var föreläsare.
Några år senare dyker det upp en bok vars titel jag lånat till det här inlägget. Den målar profetiskt upp en bild av en värld där alla blir allkonstnärer med datorn som pensel. Omslaget hade till och med en viss Vitruviansk herre på omslaget. Det lägger ju ribban ganska högt.
I Steve Jobs biografi av Isaacson som alla i hela världen har läst (utom i Sverige där vi läste Zlatanbiografin istället, två gånger) framgår det att Steve var inne på samma spår. Att göra verktyg så pass enkla att använda att vem som helst kan berätta en historia med hjälp av text, bild, film eller video. iLife-sviten med program är ett ypperligt exempel på detta.
Ett decennium efter excelfesten arbetade jag med att sälja videoredigeringsstationer, stora och makalöst dyra sådana när Final Cut Pro köptes av Apple, ompaketerades och äntrade marknaden på bred front. Ingenting har varit sig likt sen dess. På samma sätt som persondatorn kom att ersätta sekreteraren har billiga redigeringsstationer ersatt redigerarna på nyhetsredaktioner runt om i världen, där SVT bara är ett exempel. En rörlig DTP-revolution, om man så vill (som ju Apple också i högsta grad var delaktig i).
När de sedan släpper DVD Studio Pro, som även det var ett uppköp, och ompaketerar det enligt Apples gränssnittsriktlinjer är utpriset plötsligt femtusen kronor istället för en halv miljon gick det att se ett tydligt mönster hur det inte bara var mjukvaran, utan även prissättningen som var disruptiv för att driva hårdvaruförsäljningen.
Men när Steve Jobs skall beskrivas är sådana här beskrivningar inte ovanliga:

Steve Jobs was no Einstein, He was more like Leonardo da Vinci.

För Steve Jobs var ju utan tvekan ett universalgeni, och det enda andra universalgeni vi kan nämna utan att blinka är Leonardo da Vinci, renässansmänniskan. Alltså är Steve Jobs en modern renässansmänniska och vår tids da Vinci. Punkt.
Det är ju bara det, att Leonardo da Vinci inte hade varit Leonardo da Vinci idag om det inte vore för Lorenzo de’Medici. Under hans beskydd kunde Leonardo ägna sig åt djupa studier av flera ämnen och på så sätt bli det vi kallar för universalgeni. Lorenzo hade liknande förhållanden med lirare som Boticelli, Michelangelo och Rafael. Om någonsin uttrycket “hade jag varit en fluga på väggen” var applicerbart så är det här. Damn.
Om man tittar på Steve Jobs förmåga att identifiera användarbehov och visualiera lösningar genom uppköp så har det mer likheter med att beställa fresker till Sixtinska kapellet än att faktiskt måla dem.
Steve Jobs var i sanning en renässansmänniska, men han var det framför allt i formen av den fantastiska kravställande beställaren, inte den skapande konstnären. Så:

Steve Jobs was no Einstein, He was more like Lorenzo de’Medici. FTFY

Återkommande läsare drar sig förhoppningsvis till minne min syn på beställarsituationen av digitala tjänster i Sverige. Här finns flera byråer som är i det absoluta toppskiktet i världen och flerfaldigt belönade för sin kreativa höjd. I pitchläge är det något som kan göra vem som helst glad. Vi ska arbete med några av de bästa i världen!
Men ingenting av det betyder något om det inte är ett sixtinskt kapell som ska målas, och någon som vet vad målningen ska uppnå och har kunskap att kravställa gentemot leverantören. Vilket under renässansen löstes genom att beställarna inte sällan själva var väl bevandrade inom konst, musik och annat. Beställare av digital expertis idag kommer från ekonomiutbildningar där man trummar Kotler som vore det namnet på en diktaturs ledare.
Under min tid i Lund pågick en debatt bland jurister om problematiken i att den enda litteraturen studenter fick i sig under sin studietid var studierelaterad. Någon uppskattning för konst, kultur eller ens någon form av kunskap som inte var direkt relaterad till akademiska poäng var i princip obefintlig. Jag har inte stött på något som pekar på att förhållandet skulle vara annorlunda bland ekonomiutbildningar. Det skapar knappast en grogrund för universalgenier att frodas i i dagens samhälle. Eller ens att försörja sig. Så:

Någon renässansmänniska kommer aldrig återvända om hen inte är efterfrågad.
 

När bra behöver bli bättre

Fler och fler studier visar att dagens strukturella och operationella modeller behöver förändras för att företagen skall kunna möta morgondagens konkurrens. De närmaste 5 åren kommer att oberoende konjunktur betyda utmaningar för en mängd företag då ändrade konsumtionsmönster och förändrade krav från konsumenter på kundupplevelser kommer uppstå.
Därför behövs idag en annan kompetens än den rådande när det gäller att förstå kundbehov och för att utforma dagens och morgondagens kundupplevelser. I tillägg behöver medarbetare i frontlinjen och involverade i alla de möten som kunder har med företaget, så kallade ”touchpoints”, väsentligt bättre processer för att kunna utföra sitt jobb och få möjlighet att känna sant engagemang. För företaget som organism skall silotänkandet raseras och företagens komplexitet minska då detta medför ofokuserade företag och medarbetare som har svårt att utföra sina uppgifter.

Kärnan i företagens problemställning

Research

Kunskapen om hur kund- och tillväxtorienterat researcharbete företas är i många fall begränsad. Många företag försöker skapa kundbehov istället för att tillfredsställa verkliga behov hos kunderna alternativt agerar de enligt ”me too” då de inte förstår de verkliga behoven och kundens affär. Resultatet blir då oftast fel fler gånger än rätt samt medför lägre intäkter samt högre kostnader.

Processer

Företag förenklar processen i många fall om att ta tillvara och agera på kundfeedback och i vissa fall ignoreras feedbacken helt och de ansvariga sätter bara en bock i kanten i listan på utförda undersökningar. Detta medför att de kritiska återkopplingarna till anställda som ytterst varit ansvariga eller deras närmast överordnande i både lyckade och misslyckade kundupplevelser i många fall inte existerar, organisationen får aldrig möjlighet att lära sig av gjorda misstag. Avsaknaden av dessa processer eller halvfärdiga processer ger ett direkt utfall av dåliga kundupplevelser som kan räknas in på kostnadssidan i kvartalsbokslut. Långsiktigt upprepas samma fel om och om igen då företaget inte lär sig av misstagen med resultat att kostnader går upp och vinster ner.

Silotänkande och komplexitet

Det råder låg eller ingen förståelse mellan olika enheter och vilka värden som tillförs från respektive enhet vilket ger en långsam varumärkesdestruktion och missnöjda organisationer. Komplexa organisationer dödar också tillväxten sakta genom de svårigheter till överblick som existerar och i vissa av dessa fall finns det oöverstigliga hinder i att presentera en enkel kärna till sina medarbetare. Komplexiteten gör det också svårt att utforma modeller som är repeterbara och forma grunden för en lärande organisation.

Vägen framåt

1. I kundresearch observera, lär känna, samtala, var nyfiken och ödmjuk inför kundens problem och situation. Genom förståelse och lärande sätts punkter ihop med vad man kan leverera för lösningar till kunden samt hur och när kundmöten sker. När företaget som utvecklade vår syn på hur man kan köpa sallad grundades tog de ett steg längre när de undersökte marknaden. De frågade aldrig sina presumtiva kunder om de ville köpa färdigskuren sallad för 1 dollar mer förpackningen utan de gick hem till sina presumtiva kunder och samtalade om vilken tid de kom hem från jobbet? Hur lång tid tog det att laga mat? Hur många var de i familjen? Hur det såg ut när de lagade mat efter jobbet etcetera? Ett sådant tillvägagångssätt ger inte bara förutsättningar att hamna rätt på marknaden med nya produkter och tjänster utan ovan beskrivna tillvägagångssätt skapar och ger förändringar i befintliga sortiment och strukturer som är lönsamma. Istället för att syssla med ”brainstorming” på företag och konsultbyråer bör man enligt min mening därför införa ”questionstorming” eftersom det är först när man ställer de rätta frågorna som de svar som gör skillnad kommer.
2. Utveckla processer genom att identifiera de mest kritiska rutinerna som företaget har och lägg också i denna förändring stor vikt vid återkoppling från kunder för att skapa ett kostnadseffektivt och lärande företag. Många av dagens företag har tyvärr fortfarande ganska undermåliga processer när det gäller att samla rätt information och vidarebefordra den till medarbetarna, detta trots att dyrbara IT system köpts in för att öka kapaciteten. Problemet kan vara att gruppen som jobbar med kundbehov och kundupplevelser inte är med i någon fas av utformningen av kravspecifikationerna för hur dessa processer utformas. Då kundupplevelsen inte stannar vid köp av tjänst eller produkt är förmågan till att ta tillvara all feedback och utveckla rätt verktyg för feedbacken en avgörande nyckel till framgång på dagens marknader, lärandet kommer sedan in vid repetitionen. Idag räcker det inte heller att leverera en tjänst eller produkt på acceptabel nivå och i vissa fall inte ens på bättre nivå än många av konkurrenterna utan företag behöver utmärka sig i hela cykeln. För vissa kan kundupplevelsen betyda bättre service eller support för andra bättre design eller teknik.
3. Rasera silotänkandet för marknad, försäljning, affärsutveckling, FoU och HR. Många är de företag som på grund av interna utmaningar opererar på en väsentligt lägre nivå än deras potential. Interna utmaningar ger externa utmaningar som i slutändan kan räknas om till kronor och ören. En del enheter på företag kommunicerar sina egna olika budskap externt med kunder och internt med medarbetarna med resultat att dagens och morgondagens kunder samt övriga anställda är ständigt i olika stadier av förvirring. Dagens komplexa organisationer skapar också en förvirring hos medarbetarna om vad som är kärnan i företaget. Undersökningar visar att bara 2 av 5 anställda förstår företagets nyckelstrategi där stor komplexitet råder. Detta kväver långsamt företagens möjligheter till vinst. För att komma till rätta med komplexitet bör ledningen ställa frågan vilka delar från kärnan som går och skall gå till frontlinjen där kunderna är? Fokus är också kritiskt då det är den möjligheten som finns för framgångsrik differentiering. Ett företag som skall nå framgång bör också utifrån sin strategi utforma några principer, exempelvis; Excellent kund service i frontlinjen.
I syfte att kunna möta konkurrensen från produkter eller tjänster som är likvärdiga och undvika prispress är de tre delarna som lyfts ut i företagets operationella och strukturella modeller en bra början för att kunna möta kunder och deras behov. Annars kan det mycket väl betyda att många av dagens företag kommer att lida stora förluster i kundunderlag de närmaste åren och vi konsumenter kommer att möta en förändrad karta av leverantörer.

Är varumärket alltid en VD-fråga?

Detta är ett utdrag ur Mats Rönnes gästkrönika på Hammer & Hanborgs blogg. Läs artikeln i sin helhet här. 



”Varumärket måste upp på VD-nivå” heter det ofta, från både kommunikationskonsulter och marknadsförare. Men frågan är vad man egentligen menar med detta? Och stämmer det? Att frågan om vad företaget vill åstadkomma, vad det ska stå för och vilken dess strategiska grund är ligger på lednings- och styrelsenivå är självklart. Och visst är det så att många starka varumärken är synonyma med deras (ofta karismatiska) grundare och chefer. Tänk IKEA och Ingvar Kamprad, Apple och Steve Jobs eller Virgin och Richard Branson. Det är svårt att se det ena utan det andra i något av fallen.
Men samtidigt finns det minst lika många starka varumärken idag som få associerar med en särskild grundare eller individ. Hur många tänker idag på Assar Gabrielsson när man hör Volvo, eller Erling Persson i samband med H&M? Eller omvänt, vilka varumärkesassociationer får du när du läser namnen Muhtar Kent eller Jim Skinner? Dessa båda herrar råkar vara de högsta cheferna för två av världens absolut starkaste varumärken, Coca-Cola respektive McDonald’s, men ingen av dem är ”household names” för den stora massan, och troligen knappast ens för de flesta inom marknadsföring…
Läs resten här…

Varför skall man satsa på lojalitet? Två ord: Ökad lönsamhet

Definitionen på lojala kunder är att de har en känslomässig bindning till de produkter och tjänster de använder. En lojal kund är repetitiv, han har mer tålamod med det företag han gett sin lojalitet till och är också beredd att betala mer. Därtill rekommenderar de i hög grad produkterna eller tjänsterna till sina kollegor eller vänner.
I praktiken betyder det att företag med en bra lojal kund bas når ökad lönsamhet inte bara genom att de i de flesta fall har möjlighet att ta ut ett högre pris för motsvarande produkter eller tjänster. De får också kostnadsbesparingar genom att nykundsanskaffnings kostnaden är väsentligt lägre, en annan sida är att anställda till viss del stannar längre på företag med en hög andel lojala kunder. I nästa steg når företagen en naturlig kostnadsbesparing då utbildningskostnaderna för nyanställd personal minskar, i slutändan handlar det om att de här företagen står sig mycket starkare i konkurrensen!
Idag är marknaders förutsättningar helt olika än de som rådde bara för 10-15 år sedan. Marknader förändras snabbare och snabbare, de flesta företag lever med en överhängande risk att hamna i en nedåtgående spiral med prispress. I tillägg översvämmas många marknader av produkter och tjänster som är acceptabla och till lägre pris, kunder idag är mycket mer välinformerade och också en knapptryckning från information.
Många företag kommunicerar planlöst trots dessa ändrade förutsättningar och satsar konstant på att bredda nöjd kund basen då de har en diffus uppfattning om att nöjda kunder stannar och att kostnaden för att bygga och bredda lojalitetsgruppen kostar för mycket. Tittar man på litteraturen inom marknadsföring ser vi däremot att definitionen på en nöjd kund är;

En nöjd kund har en ganska ljummen inställning gentemot det företag han valt och dess produkter eller tjänster.

Nöjd kund måttet talar alltså om att vi har x% nöjda kunder och detta betyder i praktiken att x% av våra kunder har en ganska ljummen inställning till vårt företag och kan när som helst byta till ett annat alternativ om de får ett bättre pris eller annat erbjudande som faller dem i smaken.

Frågan ett företag bör ställa sig idag är om de har råd att avstå från att bredda den lojala kundbasen?   

Ett exempel på en nöjd kund marknad som till viss del har tappat allt initiativ är teleabonnemang leverantörerna. De har fått ta till inlåsning som verktyg samt ligger konstant under knivskarp konkurrens De brottas med sin churn rate och detta kostar stora summor. Hur skall de komma vidare för att kunna bygga sina verksamheter framgångsrikt och långsiktigt? Är det helt enkelt omöjligt då deras sätt att angripa marknaden gått alldeles för långt? Behövs det till och med en disruption på den marknaden?

Fundamentet till att bredda den lojala gruppen

Hur man bygger lojalitet är till viss del beroende av vilket område man är inom. Det finns inte en storlek som passar alla då företag viktar olika i sina kundgrupper. Övergripande kan man säga att lojalitet skapas genom att företaget är intresserat att bygga relationen med sina kunder på precis samma sätt som relationer byggs med människor vanligtvis. Till syvende och sist handlar det således om det som en av de gamla lagarna säger, behandla andra som du vill bli behandlad själv. Var mån om att kommunicera på ett ärligt och rättframt vis samtidigt som kunderna skall uppleva win/win lösningar för båda parter. Faktum är också att de framgångsrika företagen visar att de värderar sina kunder mer än kvartalsvinsten, till detta bör det självklart vara enkelt att göra affärer med företaget. Det tillför också att företaget kommunicerar en vinnande strategi som exempelvis; Vi ger dig innovativa lösningar som gör ditt liv bättre. I den här meningen handlar det om mig och att mitt liv blir bättre, jag associerar mig med innovation, vilket tilltalar mig då jag tror att jag får det senaste och mest optimala. Passa också alltid på att fråga kunderna Vad kan jag göra för att öka din lojalitet till oss och kan du rekommendera oss? För att i nästa steg fråga varför. Missa aldrig följdfrågan varför då den kan ge många svar som man inte visste innan och också hjälpa till i utvecklingen av företaget.
Dessa fundamentala steg kan tyckas självklara men kan vara utmanande att arbeta sig igenom och implementera vertikalt då alla på företaget skall vara med och veta vad som förväntas. Bemötande och vilja till problemlösning behöver implementeras genomgående i och genom alla funktioner. Finslipa grunderna enligt ovan för att i nästa steg ta dessa utanför huset.

Extern kommunikation – Allt företaget gör visualiserar affärsidén

Rätt aktiviteter är a och o när ett företag går ut externt efter grundarbetet. Att kommunicera planlöst är lika inkomstbringande som att kasta tärning om på vilken sida siffrorna i balansräkningen skall hamna. Lojala kunder skapas genom att företaget bygger rätt associationer till sin produkt eller tjänst och kommunicerar dem genom rätt aktiviteter i marknadsföringen. Allt företaget gör påverkar varumärket och visualiserar affärsidén för att i nästa steg påverka graden av lojalitet, vilken i sin tur påverkar lönsamheten. Man kan relativt enkelt i ett givet läge se hur fördelningen ser ut i en kundbas, exempelvis kan ett företags varumärke ha en inte oväsentligt viktning åt medvetna, informerade och kvalitetsmedvetna grupper. I dessa grupper är sådant som exempelvis innovationsinitiativ (vilka kommuniceras), kundorienterade anskaffningsprogram och värdekommunikation viktiga aktiviteter i marknadsföringen för att ta kunderna framåt i kedjan. Att kommunicera att lojalitet är värdefullt och också att man premierar detta är en framkomlig väg men det är först långt fram i den relation man byggt och då kunderna gått förbi de flesta stegen i kedjan. Associationerna som skapas genom marknadsföringen ger i steg 1 en attitydmässig lojalitet. Attityden kan schematiskt uttryckas genom att vi identifierar på vilket sätt företagets tjänster eller produkter tillfredställer så kallade högnivåbehov. Exempel på sådana kan vara graden av meningsfullhet eller känslan av frihet? Steg nummer 2 är kritisk för slutförande, beteendemässig lojalitet. Beteendemässig lojalitet uppnås genom att kunden på ett eller annat vis investerar en del av sig i produkten eller tjänsten, det kan ske på flera olika vis men är alltid förekommande inom B2B området. Genom att sedan leverera win/win lösningar, kommunicera en vinnande strategi genom mixen av rätt aktiviteter och kommunikation har företaget tagit sina första steg till fler lojala kunder och ökad lönsamhet.